SCRAPS

Gaps

2009-12-30T14:38:00.002-01:00

Isn’t it funny how such a long word as ‘monosyllable’ is meant to explain such a small thing as a tiny word of one syllable? Somehow I managed to make it even longer by writing it down. I’m usually rather laconical when it comes to these things; I simply accept them without any reflection.

I was thinking of the word ‘gap’, a very short word with a both broad and profound meaning. When pronounced, it sounds just like a huge hole trying to explain its existence. It’s harder to explain its appearance, although I can see it clearer with every moment that passes. During my daily rides on the city thoroughfare tracks I hear a lot. I can’t say I see as much, partly because my vision is moderate and blurry, and partly because I’m not even looking. However, a few days ago I overheard a vexed girl yelling at a quiet boy, who, I suppose, was her boyfriend. He was agitated as well, but at least he kept his voice low. “You don’t love me”, – she was crying. It was as simple as that, but yet so difficult to understand how she found out that he didn’t love her or if he had ever loved her at all; for if he hadn’t, what was she expecting from him? I thought it was peculiar that she showed her emotions so openly and loudly. Most people would think twice before doing so, even in a big city, where one gets the illusion of being anonymous. I wouldn’t say her behavior is inappropriate, but it seems to me that she is distancing herself from others by being emotion in public. Not that you can talk to a stranger; only foreigners do that here. And that adds another gap to my growing collection.

The very same day, but on the way home from work, I was reading my book. Suddenly a man and a woman boarded the train with their daughter, and they were both in such a rage, that I felt sorry for the poor little girl. Again the same story about one not loving the other. The child was trying to get her parents attention, but they told her to shut up. Their row was much more important to them. They simply couldn’t bridge the gap of differences between each other – why else would they fight?

Enough about gaps, there are too many of them on this small planet which we all must share. Being a too much of a thinker I tend to focus on the negative characteristics of others, instead of the positive ones; I also see the differences before the similarities. What brings people together is particularly hard to define, because both opposites and likenesses attract.

New photo blog

2009-09-15T20:17:00.001-01:00

I'm moving to my new photo blog - Fotoverket! This one will be on stand-by for now.

Light-hearted

2009-09-15T19:04:00.002-01:00

Photo: My lovely Tanja

Khmmm...

2009-09-13T23:12:00.001-01:00

Yeah.

Life & death + Spotify playlist

2009-09-10T23:04:00.002-01:00

I should be in bed by now, or at least do something more important than pointless photo editing. So here goes the drama! It's about dead things being alive and living things being dead. Actually it is more about the tricks of the light and being bored with corporate bonds.

Click on the photo to get my new collaborative Spotify playlist.

Goodnight, Stockholm

2009-09-03T23:30:00.004-01:00

Carl and I went out for a night photoshoot ending up soaked and cold. I've been longing to try out my new camera, but everytime I was going to shoot outside it's been raining. Tonight was no exception, but it was worth it.

PS: The first photo is not a double exposure. Just a very long one...

There are plenty more fish in the sea

2009-08-31T17:23:00.002-01:00

Isn't it funny how the thoughts travel from one thing to another? Sometimes I find myself thinking about how I came to think about what I am thinking. Very confusing, better not to think of it.

It's 6 am, but you make it feel like midnight

2009-08-28T15:50:00.002-01:00

Last day dream by Chris Milk

2009-08-26T17:09:00.005-01:00

Last Day Dream [HD] from Chris Milk on Vimeo.

In my skin

2009-08-25T21:16:00.003-01:00

I am have a very complicated and paradoxal personality. I think too much and get too many great idéas, which I never realize. That's why I like too keep my own portraits simple, to avoid the chaos inside. Sometimes it manages to come out and the photos show my emotions in a mostly embarrassing way. You would't want that, - to be vulnerable, to show your naked skin.

Dichotomy

2009-08-24T18:07:00.003-01:00

Bloody horrible background, and I can't do anything about it!

Curious incident

2009-08-07T17:55:00.002-01:00

She did some flying the other day. As she walked down the street, looking at other people, she stumbled and took off unexpectedly. The wind caught her flowered chiffon dress and started to paly with it, allowing the by-passers to see her underwear. She made an attempt to pull the dress down, which made the whole scene look even more peculiar; people were more used to see underwear than flying girls. Otherwise she enjoyed the shoty flight across the street, and the landing went quite well, except for some scratches on her hands and knees.

Too late/early hour ideas

2009-07-30T23:01:00.000-01:00

I'd write a book if I had more patience, but taking photos is easier

2009-07-25T10:24:00.001-01:00

Photo (by Carl W) + Spotify playlist

2009-07-23T19:32:00.002-01:00

Klicka på fotot för att komma till Spotifyspellistan.

Click on the photo to get the Spotify playlist.

Sommarfotografering

2009-07-19T15:16:00.002-01:00

I början på sommaren bestämde jag mig för att jag vill göra något roligt fotoprojekt med fler än mig själv och min kamera. Hittills har det blivit tre riktigt roliga plåtningar och två gånger har jag haft ett samarbete med en makeup-artist. Hon heter Martina Lund och hon är grym på allt från skönhet till att göra blodiga köttsår!

Och här kommer ett par foton:
Första fotograferingen gjorde jag med Monika.

Den andra gången fotade jag Tina. Martina sminkade.

Den senaste gången fotade jag Hanna och Martina sminkade. Jag letade desperat efter snygga klotterväggar och fick ett superbra tips av en kompis. Vi fotade vid Snösätra industriområde.

Gifflar!

2009-07-19T14:37:00.002-01:00

Jag har lärt mig att göra sådana där gif.bilder!
Tutorial här.

Hmmm

2009-06-21T09:03:00.002-01:00

Jag går med huvudet högt
Inte för att visa stolthet, nej
Utan för att slippa se vägen

När jag går med huvudet högt
Söker alla mina ögon,
Men hittar dem inte
Jag har skydd

Men han, han finner dem alltid,
Borrar sig in i min blick

Då tittar jag ner
Och upptäcker att jag just klivit i hundskit

Hysch hysch!

2009-06-15T18:39:00.001-01:00

Håll om mig

Jag vill andas in din hud och anpassa min andning efter din

Håll om mig

Jag vill veta att du tänker på mig, rör vid mig

Håll om mig

Jag vill formas av din hand och din tanke

Håll om mig

Jag vill inget hellre än det här

Minimax

2009-06-05T14:01:00.003-01:00

Bläddra igenom senaste numret av Minimax - Handelshögskolans studentkårs egna tidning! Jag har knäppt flera av fotona som är med där.
Jag bloggar också på Minimax hemsida.

These is no such thing as a free lunch

2009-06-05T13:14:00.003-01:00

I morse åkte jag till skolan för att skriva en tentamen. Framför ekporten stod det bord och på dem vita paket och alla som skulle in fick ett paket. Jag tog ett och frågade vad det var i. Frukost. Vi fick alltså ett paket med frukost sponsrat av Diners Club. Det stod "Lycka till på tentan!". Näringshalten i innehållet kan ifrågasättas (en croissant, juice och ett paket druvsockertabletter) men det var trevligt att få paketet.

Vid det här laget är jag otroligt bortskämd och van vid att få saker gratis från företagen. I höstas började cirkusen med företagspresentationer varje dag i två omgångar, - lunch och middag. Jag gick på det mesta - allt från banker, till konsultföretag. Allt var nytt för mig och jag ville veta vad jag kommer kunna göra efter skolan. Såsmåningom blev jag klokare på vad de olika företagen höll på med och började gå på presentationerna mest för att det var gratis mat och/eller goodiebags. Jag lärde mig också vilka företag som har de bästa presentationerna och fortsatte följa dem på mässor och nya presentationer.

Nu försöker jag koncentrera mig på Marknadsföring II, som jag ska tenta av på onsdag. I ett kapitel i kursboken (Jobberbibeln) går de igenom alternativa "promotional mix-methods". I dessa ingår SP, PR, sponsring mm. Sponsringen är väldigt intressant, tycker jag eftersom jag försöker koppla den teori vi läser till den verklighet jag upplever (föregående inlägg handlade om kundrelationer t ex). Jag blir dock inte klok på vad alla dessa trevliga företag har för mål med att bjuda oss på mat, om de inte är matproducenter, vilket de flesta inte är. Jag har också en stor låda med pennor och en massa andra småsaker som jag har fått under hösten och våren.

Rubriken på det här inlägget är ett citat av Milton Friedman. Jag tror att han menade att ingenting är gratis om man förväntas ge någonting tillbaka som motprestation. Den motprestation jag kan ge företagen är att börja jobba hos dem eller köpa deras produkter antingen som konsument eller B2B.

Maten jag äter idag kommer jag att glömma bort när jag får nästa "gratislunch" och även om jag minns maten så kommer jag vara mer professionnell än att välja vem jag ska jobba hos efter vad de bjöd på när jag gick i skolan. Visst fick de min uppmärksamhet när de annonserade ut sin lunchpresentation, men om inga företag bjöd på mat så skulle jag ha gått och lyssnat på dem i alla fall.

Den enda vettiga förklaringen till överflöden av spons jag kan komma på är konkurrensen. Det är konkurrensen som tvingar de stackars företagen att överträffa varandra i att bjuda oss på saker. Någon började med luncher och några följde efter. Till slut ville ingen gå på en presentation utan "gratis lunch" och det hela snurrade igång. Idag försöker företagen differentiera sig så mycket de kan. Ett bjöd på fin middag på en restaurang och sedan underhållning på kvällen, ett antal företag har bjudit på teaterbiljetter i samband med presentationer och ett företag bjöd på en hel brännbollsturnering, med mat, champagne till vinnarna och till sist en femkamp på Gröna Lund. Jag var med i det vinnande laget, men jag kan inte lova att jag kommer jobba just hos det aktuella företaget.

Jag älskar gratis: luncher, pennor, rakhyvlar, teater, bio, vattenflaskor, nyckelringar, paddlingsäventyr, Henrik Schyffert-show, middagar, badankor, tvättmedel och tygpåsar. Anledningen till att jag kritiskt ifrågasätter motiven bakom allt detta är att jag vill förstå och lära mig för framtiden. Än så länge plockar jag bara russinen ur kakan, men i framtiden kommer jag själv kanske bjuda på kakan. Då vill jag veta vad jag får ut för en gratis lunch.

Ros

2009-05-26T18:08:00.002-01:00

I eftermiddags gick jag in på Kjell & Company Kungsgatan för att reklamera mitt trasiga USB-minne. Jag har inte haft det mer än två månader och det är faktiskt ett års garanti på det. Killen i kassan tittade på USB:t och sedan tog han det och gick iväg. Jag väntade tålmodigt, men såg säkert ganska irriterad ut. När killen kom tillbaka berättade han att han hade försökt att få fram mina dokument, men utan vidare framgång. Vad snällt, tänkte jag, - det hade jag inte ens bett om. Han gick med på att byta eller köpa tillbaka USB-minnet. Tyvärr var de slut på deras lager och i den närmaste butiken.

Efter turerna med minnet bestämde jag mig för ett par hörlurar och han gav mig 10 % rabatt på dem. Det må vara en liten summa, men en stor marknadsföringsinsats. Han förstod att jag var en trogen kund och behandlade mig på ett högst korrekt sätt. Jag hoppas att hela Kjell & Company jobbar så kundorienterat som den här killen gjorde.

Dagens ros för ett professionellt kundbemötande!

Paus eller läs endast i nödsituation

2009-05-18T13:13:00.005-01:00

För varje dag som går blir jag allt mer besviken på världen. Jag har alltid försökt att se positivt på min omgivning - på hur folk beter sig och vilka konsekvenser detta kommer få både för dem själva och för mig. Den senaste veckan har varit riktigt hård och turbulent.

Allting började med att jag skulle luncha med min dåvarande pojkvän. Anledningen till att han numera är dåvarande är att han gjorde slut med mig på lunchen. Ingen förklaring, bara ett beslut - hårda ord mot min bara hud. Han har säkert tänkt på det länge, men dolt det väl. Eller så har jag varit så förälskad att jag blivit blind. Till en början blev jag ledsen, sedan förbannad över att han är så korkad och nu är det bara tomt. Idiot, - jag alltså. Hur kunde jag vara så naiv?

Min gode vän Johan sa att jag ska drabbas av tre missöden och han hade så rätt. Med hänsyn till det första så var mitt perspektiv ett annat när de nästkommande två inträffade. Jag tog det lungt, helt enkelt. För vad kan vara värre än att bli dumpad? Tack Fredrik, du gjorde det så mycket lättare för mig. Hursomhelst, here they go. Mitt USB-minne kraschade efter en månads användande och utan backups. Sedan satte jag igång ett tjuvlarm på den ICA jag jobbar på, mycket lägligt efter att de hade lagt till mig i sin pool för att de var så nöjda med mig (och bara någon dag innan hade jag försovit mig!).

Vänta det kommer en till sak att klaga på. Nu kommer jag låta otroligt dryg och bitter, men jag är så trött på att ständigt bli utnyttjad. Alla, och då pratar vi om i genomsnitt två förfrågningar per dag i skolan, vill att jag ska fota dem. Jag tycker att det är jätteroligt att fota och jag gillar när folk uppskattar mina bilder. Allt jag vill ha är lite respekt och tydlig kommunikation. Så vad är problemet? Jo, här är ett par exempel:

En bekant till mig rekommenderade mig till en kille. Killen ringde mig och ville att jag skulle fota honom nu nu nu. Jag sa att jag var upptagen och att sådana saker måste planeras - jag springer inte runt med min kamera på magen 24/7 beredd att fota allt och alla. Hans svar på detta var att jag skulle ringa min bekant (som är i Zürich, och som jag faktiskt inte har numret till) och fråga honom om jag kunde fota den envise killen imorgon. Jag trodde att han skämtade. Efter ett tag fick jag intrycket att jag hade blivit av med honom, men icke. Jag sade att jag ville ha 200 kr för plåtningen, vilket är en ynka summa för det jag kan erbjuda. Då började han undra vilken kamera jag har. Min Canon Rebel XT var inte fin nog för herr Uppblåst. Vad synd!

Häromdagen fotade jag ett *censur* (hemligt projekt). Då fattade jag inte att det var så hemligt att jag inte hade någon rättighet till mina egna foton. Jag lade glatt upp bilderna på Facebook, men fick ta bort dem och be om ursäkt för att jag handlat mot deras policy. Vilken policy? Idag fick jag förslaget att vi skulle avsluta samarbetet. Det var tacken för det jobb jag lagt ner på två fotograferingar och grafisk design. Vi gör det ogjort. Det löste sig till slut med motiveringen "Vi trodde att du tyckte att det var kul". Ett jobb kan vara roligt, men man måste väl få någon form av ersättning? Eller så säger man till i förväg att det inte blir något.

Jag kan inte dra några andra slutsatser från det som har hänt än att folk enbart pratar med mig när de behöver något. Det är väl ok i och för sig, men när de sedan fått vad de vill ha så vänder de ryggen till och jagar nästa offer. Det var såhär på högstadiet, det var så på gymnasiet och det är så nu med. Jag är verkligen inte snål, tvärtom - jag delar med mig av allt jag vet och har. Men bristen på respekt, empati och ödmjukhet gör mig väldigt ledsen. Jag gör allt från hjärtat och behandlar människor som mål i sig och inte medel för något jag vill uppnå. Allt jag vill ha är lite respekt och tydlig kommunikation för att jag är värd det. Är det så svårt att förstå?

Call it, friendo

2009-05-17T17:20:00.002-01:00

"You stand to win everything."

Twitter

2009-05-09T19:09:00.002-01:00

Jag ville bara tala om att jag inte har Twitter, har aldrig haft Twitter och kommer aldrig att skaffa det heller. Twitter är ett superbra koncept enligt grundarna och alla de miljoner människor som twittrar varenda dag, timme, minut, sekund osv. Jag tror inte att någon i hela världen vill veta vad jag håller på varenda minut av mitt liv (just nu kliar jag mig på mitt fästingbett på axeln, stör mig på äppelskrutten som ligger brevid mig och hostar upp den slem som sitter i halsen) - men jag kan ju ha fel...

Det fantastiska jubileumsspexet!

2009-05-05T22:34:00.003-01:00

Och så zoomar vi ut

2009-04-29T20:31:00.002-01:00

Det handlar om att se saker från ett annat och vidare perspektiv. Man får helt andra referensramar då och ens egna bekymmer krymper i betydelse när omgivningen förändras. Plötsligt blir allting mycker skarpare, mindre, men skarpare. Då börja man se det viktiga, det som bara hade kastat en skugga över platsen där man suttit förut. Det viktiga är livet. Det ska levas nu och aldrig förskjutas eller sparas. Det kommer inte repris.

När man förstått det här börjar man se möjligheter framför problem. Inga mål tycks vara ouppnåeliga eller omöjliga. Man får energi att gå vidare.

Tack Jens Olof Stolpe för att du lärde mig att förstå.
Vila i frid vännen.

Blink

2009-04-22T15:42:00.001-01:00

Kårordförande för Handelshögskolans studentkår.
Hon heter Beatrice.

Fishy

2009-04-22T15:37:00.001-01:00

Bilderna är tagna med Minolta Dynax 5 Kodak Color.

Lite ekonomgnäll

2009-04-02T20:51:00.003-01:00

Rubriken kan vara lite missvisande, men jag var ju tvungen att locka med något så intressant som ekonomi. Ekonomi älskar alla, eller hur? Inte?

Jag blir så less på medias kolsvarta och deprimerande rubriker över att folk förlorar jobb, nyexaminerade sitter arbetslösa och framförallt att SAAB - Sveriges industriella svarta hål - måste kanske läggas ner. Jag förnekar inte det faktum att problemen existerar eller att de är viktiga, men jag tycker att det hela svartmålas så otroligt mycket att även de, som har jobb och borde känna sig trygga, blir oroliga. Vad oron leder till kan man se redan nu. Folk halverar sin konsumtion, säljer hus som de faktiskt har råd att bo i tack vare de låga räntorna, och känner jämt ångest inför vilket måndagsmöte-med-chefen som helst. Det är så synd att krisen ska skapa sådana ringar på ett annars så lugnt vatten. Man kan aldrig någonsin vara säker, men så är det väl i goda tider också?

De stackare som har blivit varslade eller redan blivit av med jobbet är det otroligt synd om. Ingen såg det komma (eller jo några, men hur kunde de värja sig?) och ingen vet när det blir bra igen. Men tänk att en allmän oro och sparsamhet leder till att fler än nödvändigt kan förlora sitt jobb. Med andra ord - allt kan bli värre.

Jag kanske låter som en typisk kommunist i det jag säger, men jag tycker verkligen att medierna kan ta och skärpa sig och komma med lite mer konkreta förslag på vad folk kan ägna sig åt, förutom panik och lägga-pengarna-under-madrassen-beteende.

Själv bidrar jag så gott jag kan genom att vara egoist och köpa allt jag har råd med just nu. På lördag blir det en fåtölj och ett fårskinn från IKEA och förhoppningsvis en taklampa.

Finanskris vad?

2009-03-25T11:12:00.001-01:00

Nu är tentorna över och jag är ledig!

Wwwinter

2009-03-13T17:52:00.003-01:00

Tanja.
Bilden är tagen med en Canon 5D, 17-40 L objektiv, inte min kamera och objektiv (tyvärr).
Inställningar: F/8, 1/100 sek, ISO 250

Hej.

2009-03-10T22:09:00.002-01:00

Jag har flyttat, ännu en gång, men nu tänkte jag stanna här ett tag. Det känns skönt att äntligen ha fått något eget samtidigt som att det är lite trist att bo i en förort. Fördelarna överväger dock nackdelarna med råge! Ett av mina viktigaste mål är uppnått, så nu måste jag hitta på något nytt. Det är rätt lätt - självklart få A i allt, bli duktig och börja träna och köpa foto-, ljud- och ljusprylar! Sommarjobb vill jag också ha. Och så en fåtölj, en spegel, en ny dataskärm och en tvättid (mitt schema är vattentätt just nu). Jag ska bara ha och ha... Glöm inte att konsumtion håller ekonomin igång och det är ju bra!

Har fullt upp i skolan, som vanligt och snart är det dags att skriva tentor igen. Den här gången har jag inte panik i alla fall - jag ska effektivisera mitt pluggande så gott det går.

Hej hej!

En rulle har framkallats...

2009-02-25T22:30:00.002-01:00

Kamera: Minolta Dynax 5
Film: Kodak Color 200 (?)

Day and night

2009-02-21T15:34:00.001-01:00

Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's going to cave in

2009-02-16T18:43:00.004-01:00

Jag är förkyld, halvsover på dagarna och hostar hela nätterna. Jag tog citatet från filmen American Beauty. Se den, om du inte redan har sett den.

Här kommer lite inspiration:

Patric Shaw

Michael G. Magin

Molly Brill

Federico Erra

Flying

2009-02-10T17:25:00.003-01:00

Flying from Sam Fuller on Vimeo.

Ett. två, tre, shoot!

2009-02-08T21:04:00.003-01:00

Det börjar trilla in lite fotojobb för mig! I like!

På gång:
Porträtt för ett reportage
Gruppporträtt för ett företag
Omslagsfoto för en sommarjobbskatalog

Jag var i Växjö i helgen och i lördags fick jag stå modell för en bildserie till Tanjas projektarbete. Ska bli intressant att se! Hon har fotat både analogt och digitalt.

Random bild på Robert och min portfölj (som är möglig inuti =S):

Framtiden är säkrad, eller inte

2009-02-03T21:00:00.003-01:00

Jag börjar att inse att det där med karriär inte är så enkelt. För några månader sedan sade Eleonora (tjejen jag bor med) att det är svårt att få de riktigt fina jobbet, trots att man går på Handels. Hon svamlar, tänkte jag, - för vem, om inte handelsstudenter, får de fina jobben? Men nu när jag har tänkt efter blev det klart att de fina jobben är få, särskilt nuförtiden, och vi som går på Handels är lite för många. Så många är vi inte, jag är nummer 21546 och många nummer under mig har redan jobb eller är pensionärer. Men ändå - det går ut ca 300 studenter varje år och alla ska jobba på McKinsey, någon fancy bank eller L'Oreal. De kanske tar in 10 nya varje år. Vad gör resten av studenterna? Några startar ett företag, några tar ett snäppet sämre jobb - ett som vilka ekonomer som helst kan få. Vi är egentligen vilka ekonomer som helst såvida vi inte får skyhöga betyg eller har extraordinära saker i våra CV:n. De fina jobben kommer gå till de bästa på Handels, trots att alla som kom in hade 20.0 eller 2.0. Och det är det första jobbet som räknas, sedan glömmer de vilken skola man gått på.

Jag är väldigt stolt över att få gå på den här skolan, men jag har inga förväntningar på en kometkarriär efteråt. Allt beror på hur hårt jag kämpar nu. Med denna ödmjukhet vill jag påstå att framtiden aldrig är säkrad för någon, inte ens för dem som läser på Handels. Vi får kämpa precis lika hårt som alla andra.

Rea, fast på ett tråkigt sätt

2009-01-28T21:04:00.002-01:00

Alla vill göra en bra affär (hoppas jag) och det finns få tillfällen då man kan hitta saker för under halva priset. Ett sådant tillfälle är rean - julrean, sommarrean etc. Man kan passa på att köpa saker som man tyckte var lite för dyra förut och kanske lite onödiga. Jag bestämde mig för att ge NK en chans idag. Lite sent påkommet, men det är rea till 1 februari. Jag letade inte efter något speciellt, bara tittade runt lite. Där fanns allt och allt var förhållandevis billigt. Men efter att ha gått flera varv på tre av våningarna erkände jag bittert för mig själv att NK:s rea inte är något för mig. Jag gillade kläderna och accesoirerna innan de satte stora 50-70 % skyltar på dem. Då blev de plötsligt tråkiga och lättillgängliga. Charmen med de välsydda Tigerskjortorna jag spanat in var borta och alla plagg på Marlene Birger såg ut som en röra färgglada trasor, övergivna av kunder som inte köpt dem för fullt pris. Reastället stod precis utanför Filippa K, som om de ville bli av med de där gamla tråkiga kläderna.

Jag traskade in på Cervera och hem- och inredningsbutikerna däromkring. Efter min NK-runda kändes det befriande att kolla på dammsugare och rivjärn. Det är saker som jag kommer behöva när jag ska flytta till min nya lägenhet. Jag och en mikrofibermopp, ett saltkar och ett rivjärn fann varandra och gick hem till mig.

335

2009-01-26T19:39:00.003-01:00

...skjortor vek jag idag. Det är alldeles för lite, för man ska vika 120 i timmen och jag jobbade fyra timmar. Men ändå - tänk vad snabbt! Om man filmade mig och sedan spelade filmen i dubbel hastighet skulle jag säkert se ut som en stackars lågavlönad kines på en klädfabrik. Intet ont om kineser, men tänk hur många kineser som jobbar med klädvikning på heltid för att förse oss med sprängfyllda garderober. De måste ha hemskt ont i ryggen. Hursomhelst, jobb är jobb, även för mig. Jag slipper i alla fall tänka när jag gör det.

Nästa gång ska jag vika minst 400 plagg, och gången därpå 480.

Och nu till någonting helt annat...
Idag skrev jag på kontraktet för min första egna lägenhet! Jag tittade på den i lördags och tackade ja till den så fort jag kom hem. Det är en studentetta på Kungshamra förmedlad av SSSB. 23 kvm, förråd och fräsch tvättstuga. Huset är byggt 2004 så det är väldigt nytt och "oförstört". Jag får flytta in den 2 mars, men jag tänkte flytta stegvis eftersom jag har en månad kvar på Västmannagatan. Jag är glad. =)

Imorgon fyller älsklingen 25 år! =)

Foto: Tanja

Handskrivet

2009-01-19T16:25:00.002-01:00

Det skrivs alldeles för lite brev nuförtiftiden, tycker jag. När jag var liten fick jag alltid brev från såväl kompisar som släktingar i Ukraina. Idag får man nöja sig med ett julkort (om man ens får ett). MSN, Facebook, SMS, mejl etc. dominerar den långväga kommunikationen. Men känns det inte lite trist att få ett dataskrivet meddelande via Facebook? Hur spännande är det med några tecken som skickas omedelbart och glöms bort efter några ögonblick då nästa SMS kommer?

Handskrivna brev är mycket personliga och det ligger alltid lite spänning i att öppna dem. De små fina bokstäverna tecknades ner av avsändarens handrörelser och budskapet uppfattas på ett helt annat sätt. Man väntar otåligt på brevet och ibland får man för sig att man blivit bortglömd. Det visar sig oftast att det är Posten som har ställt till det med sen leverans. Det är svårt att hålla igång en snabb dialog om man brevväxlar; skämt och ironi är också svårt. Men visst finns det en charm i att man väntar länge på ett svar och sedan tolkar det på alla sätt man bara kan? Jag tycker det.

Mer brev, mer längtan, mer jobb åt Posten, mer spänning, mer frimärken, mer söta brevpapper...

Foto foto foto!

2009-01-16T14:06:00.001-01:00

En gåta

2009-01-16T14:00:00.003-01:00

Igår gick jag till skolan för att skriva min juridiktenta och jag valde vägen genom Odenplan. Jag har sett dem förut, men nu syntes de ännu tydligare - de röda tygstyckena som hängde från vissa av fönstrena på husen kring Odenplan. Första gången jag såg dem var i oktober, men sedan har jag glömt bort dem. Det måste vara något tecken, en konspiration eller rent av gerillamarknadsföring. Tygstyckena har precis samma färgnyans - det kan inte vara en slump! Jag får ta och undersöka det närmare...

EDIT: Mysteriet med tygstyckena är löst! De är en form av protest mot en planerad underjordisk galleria under Odenplan. Lustigt nog hänger de kvar sedan 2007, då förslaget först kom på tal.

Halvvägs

2009-01-13T22:07:00.003-01:00

Igår skrev jag statistiktentan. Det var den jag var mest orolig för att jag inte skulle klara. Jag gick dit, skrev den så gott jag kunde och fick åtminstone 60 % rätt (de la ut svaren efteråt). Utan Fredrik hade jag aldrig gjort det. Han skrev en tenta i torsdags, sedan satt han och pluggade statistik med mig flera dagar i sträck. Han kunde ha skrivit den där tentan!

Nu har jag juridiken kvar. Problemet är att jag tar lite för lätt på den. Proffessorn sa att den här tentan inte skulle likna något vi har sett förut. Jag har helt enkelt struntat i ex-tentorna av den anledningen. Men det är så svårt att veta exakt vad man ska kunna. De kan ju knappast fråga smådetaljer om hur HD dömde i ett rättsfall för 30 år sedan, eller kan de det? Jag försöker läsa litteraturen, men det ger mig inte särskilt mycket. Statistiken har varit likadan i åratal - vi fick ut 11 gamla tentor att öva på och den jag skrev igår hade exakt den strukturen. Håkan Lyckeborg kan man lita på =)

Ska försöka läsa lite sammanfattningar. Må det bära eller brista!

EDIT:
Jag kommer få mitt betyg i marknadsföringen!

Åh snälla, låt mig slippa!

2009-01-08T14:31:00.002-01:00

Jag kom tillbaka till Stockholm igår natt. Fredrik mötte mig på stationen (tack). Mitt rum var precis som jag lämnat det - halvt ostädat, men ändå välkomnande. Nu ser det ut som mitt överbelastade nervsystem. Jag försöker hålla ordning, men på vissa ställen brister allt. Tentorna närmar sig och det känns som om någon har raderat mitt minne. Vad gjorde jag i höstas egentligen? Jag försöker koncentrera mig på statistiken, men jag tänker hela tiden på att jag inte får kugga den eftersom jag då riskerar mitt studiemedel. Jag har egentligen klarat de kurser jag har gått hittills, men en har inte blivit registrerad eftersom seminarieläraren har slarvat med närvarolistan. Hur ska jag kunna bevisa att jag lämnade in en uppgift eller att jag var på lektionen? Det är inte första gången det händer.

Robert sa att han ska strunta i statistiken och bara göra juridiken. Just den tentan ska de göra om helt och den kommer att vara jättesvår.

Jag har jobbat lite i december. Men min lön kommer först i februari eftersom jag inte kom åt tidrapporteringssystemet hemifrån. Februari kommer att bli en fantastisk månad. Den 14 tänkte jag åka till Moskva med Tanja, men jag är osäker på om jag kommer att ha några pengar alls då.

Men allt ordnar sig, eller hur? Om jag överlever tentorna kommer jag nog överleva resten också. Kylan är nog näst värst. Sen ska jag börja träna och jobba och hålla på med kårprojekten. Åh snälla, låt mig slippa!

Politiker som kan sin ekonomi

2009-01-02T13:10:00.002-01:00

På nyårsafton avbröts tv-sändningarna i Ryssland. Putin och Medvedjev meddelade att de skulle stoppa gasexporten till Ukraina. Därefter fortsatte de glada nyårskonserterna och showerna.

Ukraina har länge fått köpa subventionerad gas från Ryssland, något som Ryssland påstod vara en hjälpande hand till sin yngre broder. Faktum är att hela Ukraina, med väldigt få undantag, går på gas - uppvärmning av hus, vatten, spisar etc. Visst är det snällt att de fick köpa gasen billigt? Om det inte hade funnits en baktanke i det, hade det varit snällt. Putin och Medvedjev fick det att låta som att de gjorde Ukraina en stor tjänst som ukrainarna missbrukade (!).

Slutsats: Ryssarna är smarta och vet hur de ska kontrollera sina grannar. Hade de sålt gasen till ett marknadspris och krånglat på det här viset så hade Ukraina bytt leverantör för länge sedan. Nu sitter 49 miljoner människor i kalla hus och lägenheter och fryser, kan inte laga mat, tvätta osv. Det kan man tycka vad man vill om, men ryssarna är allt bra smarta.

Statistik

2008-12-13T16:25:00.002-01:00

Så ser utvecklingen ut. Den går neråt såhär i slutet på året. I genomsnitt har jag skrivit 6,75 inlägg per månad (under de 20 månaderna som bloggen har uppdaterats med nya inlägg). Flest inlägg, 14 st, gjordes i juni 2008, medan det publicerades 0 inlägg i januari samma år. Det som gör det hela ännu mer ointressant är nivån av engagemang för att förbättra statistiken är så hög att jag skriver ett inlägg om fenomenet.

Här är några saker som jag har gjort/varit med på, men som aldrig hunnit/orkat skriva om:
Fotomässan 2008, mysig tjejkväll, LussePRE 2008 på KTH, kommit med i Handels Jubileumsstorkommitté som dokumentationsansvarig *more to come*, skaffat ett jobb, varit i Växjö en helg, fått ett fotouppdrag för 2009 - fota för en tidning och den första jag ska fota är väldigt känd *more to come*, träffat en massa underbara människor lite överallt, varit på Beckmans Designhögskolas Julmarknad, lyssnat på Ashley Camerons föreläsning på Berghs, sett baletten Nötknäpparen på Operan mm.

Nu ska jag fortsätta på min statistikuppgift för att glömma bort den till jul. Jag stannar i Växjö 18/12-7/1 och då ska jag försöka vila mig till nästa tentaperiod.

Dreaming in the library

2008-12-04T00:46:00.003-01:00

Modell: Robert Mois
Kamerainställning: 1/40, A 4.0, ISO 400

2008-12-03T23:46:00.003-01:00

Inte se eller synas
Inte andas eller kvävas
Inte gå eller ligga still
Inte känna eller sakna känsel
Inte lära eller kunna
Inte älska eller ignorera
Inte tala eller vara tyst
Inte, inte, inte, inte, inte finnas till

Jag tror varken på gud eller på livet efter detta. Jag tror att när man dör åker man hiss ner i ett svart hål och sedan finns man inte mer. Men nu lever jag och är väldigt nöjd med tillvaro, så ta inte detta på gravallvar (haha). Det är bara en gammal dikt och en något nyare bild.

Tempo

2008-11-14T18:57:00.002-01:00

De senaste veckorna har varit kaotiska. Jag hade kunnat plugga dygnet runt för att vara förberedd inför varje föreläsning och seminarium och dessutom göra inlämningsuppgifter. Anledningen till att det har varit så intensivt är att vi ska tenta av matten nu på måndag. Sedan kan vi lugnt koncentrera oss på "bara" statistik och juridik. En annan jobbig grej är att tentorna för dessa kurser är lagda efter jul, vilket innebär att jag kommer att sitta och traggla paragrafer på mellandagarna och efter nyår. Handels, hur svårt kan det vara?

På Västmannagatan är det fortfarande renovering på gång. Jag har varit utan kök i en vecka nu. Varenda hantverkare som har varit här har förstört något eller slarvat med sitt arbete så att nästa inte kan göra sitt. Jag äter ute varje dag nu, men det svider i plånboken. Försöker pricka in så många lunchpresentationer jag kan. Dagens var en väldigt givande föreläsning om Rysslands ekonomi. Kul att höra en analytiker som faktiskt kan något om Ryssland och som drar vettiga slutsatser. Därmed är det inte sagt att han har rätt, men det kan ingen garantera i dessa tider. Annars skämtas det mest om finanskrisen. Carnegie har nämnts för många gånger på våra föreläsningar.

En välkommen nyhet är att Sturecompagniet har fixat fritt inträde och låga priser i baren för HHS-studenter. Som att vi inte har nog med fester och events kommer även skolans 100 års jubileum firas. Festprogrammet ser lovande ut, kan jag säga. Jag har sökt en post i jubileumskommittén, får se hur det går. Jobb har jag också sökt. La upp mitt CV på Manpower i söndags och i onsdags var jag på intervju varpå jag fick ett erbjudande att skriva kontrakt. Idag tackade jag ja, men jag vet fortfarande inte vad det är för jobb jag kommer få. Förhoppningsvis blir det butik.

Imorgon bär det av till fotomässan i Älvsjö med Fredrik. Jag kommer dregla över nya Canon 5D Mark II, tror dock inte att han delar mitt intresse för storformat och HD-filmer. Teknik tycker vi båda om, fast på lite olika sätt.

Lite inspiration: Anni Suvi, Lucia Holm, Matt Caplin, Jonathan Jacobsen

Hötorget

2008-11-08T11:45:00.001-01:00

Crib

2008-11-07T14:44:00.003-01:00

Jag höll på att glömma bort att jag har lovat bilder från den nya lägenheten. Tyvärr är renoveringen inte klar än och mina garderober är inte färdigmonterade (mitt rum ser väldigt stökigt ut). Passade på att ta bilder i det stora rummet innan det möblerades.

En ensam tomat i den nya kylen...

PK på HHS

2008-11-07T09:37:00.003-01:00

Paus under en juridikföreläsning i aulan.

HHS-student 1: Har du någonsin tänkt på vad det första Obama borde göra när han har vunnit?
HHS-student 2: Nej, vadå?
HHS-student 1: ...måla Vita Huset svart!
(Skrattsalvor)
HHS-student 2: Mjo, det är precis det jag satt och tänkte.

Ok, en mer seriös politisk debatt rörande finanskrisen finns här. Notera att alla HHS-studenter sitter på kapitalistsidan, men alla håller inte med om allt.

2008-11-06T11:48:00.002-01:00

Jag fick ett A i mikroekonomin! =)

BKO

2008-11-02T14:40:00.004-01:00

http://www.youtube.com/watch?v=B7KMAO0rOXE
Jag brukar gå runt helt inne i mina egna tankar, ser ingen, hör inget, hajar till när någon säger mitt namn. Ingen kan väl veta vem jag är i den här staden, tänker jag och fortsätter stirra framför mig och höra mina egna tankar. Men så släppte jag in ett intryck.
Innan allt försvinner...
"Vem är det som sjunger?"
"Bo Kaspers Orkester"

Wonder-what-the-hell-happened-land

2008-10-27T20:17:00.001-01:00

Let me entertain you with only 2 MP!

2008-10-03T21:25:00.005-01:00

Mitt rum i Spånga. Mörker och kyrkmotiv...

Utsikt från McKinseys kontor. Vilken kväll!

Så plågad jag ser ut!

Ställde ut två av mina i skolan bilder den här veckan. Jag har aldrig sett dem i så stora format (A3). Superfina blev de! Tyvärr måste jag vänta i fem månader innan jag får hem dem.

Haninge - the place to be!
Här bodde jag alltså på hotell innan jag flyttade till Vasastan.

Snygg-Anton! =)

PS: Bilder från mitt nya place kommer inom kort!

CS fucking R

2008-10-02T19:19:00.004-01:00

20 000 kr har jag och Alexander samlat in till Kooperation Utan Gränser genom att driva ett icke-vinstgenererande företag. Det kallar jag CSR. Läs mer...

Men egentligen är CSR rent skitsnack, tycker jag. Tänk att enorma massproducerande företagskoncerner plötsligt vänder kappan efter vinden och börjar bry sig om etik och miljö. De gör det bara för att konsumenterna har blivit mer kritiska och efterfrågar det.

Socialt ansvar är ett tydligt exempel på en ny sorts marknadssegmentering. Konsumenternas preferenser är under ständig förändring och de är mycket känsliga för samhällstrender. Nu är det inne att vara socialt medveten, tänka över sina konsumtionsvanor, handla så långsiktigt som möjligt. Det är en slags rationalistisk rörelse som drar över konsumenterna. Företagen bör se den här trenden som en ny värdering hos en befintlig målgrupp. Värderingen i sig skapar inget nytt segment, men den påverkar hur folk handlar. Genom att skapa en bild av att företaget är socialt medvetet övertygar man konsumenterna om att ”grönt är det nya svarta”. Företaget behöver nödvändigtvis inte ändra sina produkter, utan snarare sin image.

Livet är hårt som en betongvägg, men väggen har en snygg färg

2008-09-30T20:10:00.003-01:00

I veckan har vi: marknadsföringscase, webbtest, konkurrensrättsuppgift, seminarieuppgifter till konkurrensrätten, hemtenta i marknadsrätt och ett löpande projektarbete i marknadsföring. Och så duggan i mikroekonomi i måndags. Bara det alltså.

MEANWHILE

Jag flyttar till mitt nya rum på Västmannagatan, vilket är väldigt kul. Tyvärr är renoveringen försenad vilket innebär att lägenheten fortfarande ser ut som en byggarbetsplats och det går inte att använda köket helt fritt. Just nu bor jag på hotell, dels för att jag måste och dels för att jag vill fira min flytt från ja, ni vet vad.

MEANWHILE

Min kära mamma är på affärsresa i Kina. Hon hade migrän sist jag talade med henne och var hemskt orolig inför sin käkoperation. Jag önskar jag kunde slita mig och vara med henne före och efter ingreppet. Det är nämligen väldigt riskfullt, hon kan förlora känseln (och därmed mimiken) i halva ansiktet. Varför ska det vara så jobbigt?

MEANWHILE

Oskar och jag bokade in eftermiddagen idag för en utomhusfotografering. Det regnade förstås och vi var nära att ställa in allting. Jag insåg dock att läget är som det är och lite regn är ingenting jämfört med alla andra problem som jag måste ta tag i. Jag vet inte om bilderna blev bra, men Oskar verkade nöjd med ett par stycken. Vi får se. Känner på mig att jag kommer bli förkyld eftersom jag fick ligga bland blöta löv i väldigt lite kläder. Hmm....

Idiot

2008-09-22T16:51:00.003-01:00

Jag alltså. Misslyckades totalt på matteduggan idag och det var inte för att jag inte kunde lösa uppgifterna. Det var väldigt ont om tid och jag lämnade in många halvgjorda uppgifter bara för att jag blev så nervös när något inte stämde. Jag, som har nerver av stål, kuggade den första tentan på grund av nervositet. Damn!

Edit: Jag blev oväntat nog godkänd på tentan. Tror vi var 20 % som klarade den. Det kan bara inte stämma! Kan knappast klaga, men det är högst osannolikt att just jag klarade den...

Plånbokspsykologi

2008-09-18T18:33:00.003-01:00

Det talas om finanskrisen, börsnedgångarna och husprisrasen världen över. Räntorna har legat lågt i några år nu och folk har konsumerat som om morgondagen aldrig skulle komma. Många har skuldsatt sig på stora bostadslån etc. De som har sparat i aktier och fonder har också haft det bra, för företagen har gått så himla bra. Men så drog någon ur proppen, spräckte bubblan och kastade ut alla från konsumtionshimlen. Vart tog alla pengar vägen? Finns inga i plånboken, men däremot i husväggarna, i kakeln i badrummet, i bilen, i brösten, i X-boxarna osv osv - allt som har någon slags värdeminskning.

Hur påverkas vi av detta? Det beror på vad vi gjorde under köpfeståren. Jag gjorde i princip ingenting annat än shoppade. Smart or not, avgör själva. Min plan just nu är att spara pengar, så jag kan slå till och köpa en billig lägenhet. Jag tar ju för givet att jag inte påverkar ekonomin med min snålhet, men det gör jag och det gör alla. Idag talar man mest om hur folk drabbas av krisen, men inte om hur den faktiskt uppstod.

Jag läste den här kommentaren till en artikel om finanskrisen.

"Det som stör mig mest är att det sitter feta dirrar med "anhang" och tjänar miljarder likt förbannat. Världsekonomin och "globaliseringen" är skapad av och för de rika! Samma människor som beslutar om och utnyttjar detta system behöver ALDRIG riskera sin framtida förmögenhet likt alla andra dödliga i världen. Många säger att det största problemet i världen är fattigdom. Men jag tycker det är precis tvärt om! Det största och allvarligaste problemet i världen är de snuskigt rika och deras system!" //FlingFlong, 2008-09-18 14:32

Det här är ett utmärkt exempel på att folk INTE fattar hur en ekonomisk kris uppstår. Visserligen har vissa människor lite mer ekonomisk makt än andra, men de kan inte stå för den större delen av konsumtionen - vad ska en man med 900 inglasade verandor till?

Hursomhelst. Jag tycker att man ska konsumera med sunt förnuft, för på något sätt gräver man sin egen grop, även om man är en av 6 miljarder tomtar.

Inga nudlar?

2008-09-17T16:41:00.003-01:00

Efter en lång och hård dag kan det inte bli bättre!
Jag vill inte ge fel bild av studentlivet hehe...

Varför välja lamm, när det finns guldtackor?

2008-09-15T19:51:00.004-01:00

Amelia Adamo höll en föreläsning om marknadssegmentering idag. Jag såg fram emot att få höra henne tala, för att det är hon, om någon, som verkligen kan segmentering och marknadsföring. De flesta har nog bläddrat i en Amelia-tidning någon gång. Jag kan erkänna att jag inte tyckte den var läsvärd eftersom den var riktad till kvinnor 35-55. Tanter, skulle många säga. Faktum är att Amelia blev en stor succé, när den släpptes 1995. Amelia berättade varför tidningen behövdes (just det - behövdes) och att det fanns en bred målgrupp för den sortens tidningar. Nu jobbar hon med en ny tidning som riktar sig till en ännu äldre läsarkrets 50-70.

37 % av Sveriges befolkning är 50+, de äger 80% av det totala kapitalet och har därmed stor köpkraft. Lägg till att de har jobbat ett antal år, betalat av sina lån, har inga barn hemma...

Men bara 5% av reklamannonserna riktar sig till den här målgruppen. Resterande 95% satsar stehårt på oss som är 15-35, har tunna plånböcker och troligtvis en massa skulder. Räkna hur många modetidningar det finns idag (ELLE, Cosmopolitan, Marie Claire etc.) och jämför det med hur många "Amelia" det finns. Är det inte dumt att investera all sin marknadsföring på den målgrupp som inte har råd att köra Porche och bära mink? På lång sikt är det viktigt att bygga varumärken, så att vi till slut köper den där bilen eller pälsen. Fast då kankse man inte kör bil och det är för varmt för att gå i päls...

Entreprenörer, reklamare, kreatörer, varumärkeschefer, marknadsavdelningar - satsa på farmor istället. Hon kan pröjsa!

Att (upp)leva i staden

2008-09-11T18:23:00.003-01:00

Nu har jag bott i Stockholm i snart en månad. Jag har fått den fantastiska möjligheten att plugga på Handels och samtidigt bo i en vacker stad med ett enormt utbud. Jag trivs väldigt bra på skolan och tycker att det vi läser är intressant. Det jag var mest orolig över var just detta - tänk om jag inte tycker om det, vad ska jag göra då? Som tur är vet jag att jag har valt rätt utbildning och rätt skola. Det känns bra just nu, men vi får väl se vad jag tycker om några år...

När jag satt och räknade dagarna på jobbet i Växjö trodde jag att jag skulle gå långa promenader, fika på mysiga caféer, se en massa häftiga utställningar, gå på konserter och ja, uppleva det stora utbudet av kultur som finns här. Jag läser DN:s PÅ STAN-bilaga och drömmer mig bort. Moneybrother spelar på Gröna Lund, Krig och Fred spelas på Stockholms Stadsteater och hela staden bara väntar på att bli upptäckt.

Min vardag:
Att åka till skolan (stan) tar en halvtimme. Då sitter jag och pluggar. Sedan är det lektion hela dagen, sedan görs diverse grupparbeten och inlämningar. På vägen hem handlar jag mat och sen åker jag tillbaka till Spånga. Sedan blir det inget mer. Jag ser Sveavägen, skolans lokaler, studentpalatset och tunnelbanan. Spånga är dött om kvällarna. Ok, i tisdags var jag faktiskt på bio och sedan ute och åt på Gamla Stan med en vän.

Det ska bli underbart att flytta in till stan! Då slipper jag lägga en timme om dagen på resandet fram och tillbaka.

Och nu till något helt annat. Jag har återigen tröttnat på bloggens utseende. Henrik ville hjälpa mig förut men det har inte blivit av. Nu har jag gjort en ny bild som jag tänkte ha istället för rubrik. Vad tycks? (klicka på bilden för att se den större)

Du gör väl inget dumt i duschen i källaren!?

2008-08-28T20:32:00.003-01:00

Emma: Håller du på härnere?
Jag (kommer precis ut ur duschen): Jag har duschat.
Emma: Du har hållit på så länge...
Jag: Jag har tvättat håret.
Emma: Du måste ha gjort något mer...eftersom du var nere så länge.
(Jag springer upp för trappan och låtsas inte höra henne.)
Emma: När kommer din mamma hem imorgon?
Jag: Nio, hurså?
Emma: Vi ska prata imorgon när din mamma kommer.

Ok, den här gången är jag helt oskyldig. Jag har inte smugglat grejer till frysen (jag får inte använda den så jag smyger ner och gömmer min mat där när hon inte är hemma) eller tja vad skulle jag kunna göra där? Duscha? Jag trodde jag fick det...

Inte än, men snart!

2008-08-27T17:40:00.001-01:00

Jordekorren Julia och tvestjärtarna

2008-08-19T18:54:00.003-01:00

I söndags flyttade jag till Stockholm och det är här jag befinner mig just nu. Dock inte mentalt. Hursomhelst är jag väldigt splittrad och vet inte vad jag vill just nu. Det kan knappast bli svårare än såhär. Jag är ny här och därmed rätt ensam. Dessutom hyr jag rum i en villa och det finns inga studenter i närheten. Mitt rum ser ut som en kyrka, jag får inte göra vad jag vill här (står detaljerat på kontraktet) och det bor tvestjärtar i duschen. I-landsproblem, ja. Alla andra har det så mycket värre eller tusen gånger bättre. Vissa vet inte vart de ska sova nästa natt medan andra har 400 meter till skolan och bor i "speciella lägenheter som bara är för Handelsstudenter".
Uppropet och introt gick bra, alla är snälla och hjälpsamma och det är spännande saker på gång. Jag vill plugga där, men jag vill inte hamna utanför bara för att jag inte är intresserad av att supa. Igår (måndag alltså) festade folk hur hårt som helst, som om de hade pluggat 24/7 innan (för att få 20.0) och nu gick de loss totalt. Jag åkte hem efter en förfest (som egentligen motsvarar en efterfest om man mäter promillehalten). Och det känns som att det kommer vara såhär varje dag i några veckor framöver +varje helg under terminen. Well, de tröstade mig med att jag var välkommen i alla fall. Säkert.
Under gårdagen hände en massa spännade saker, vi hade en rundvandring på skolan, det fanns fejkmänniskor med i gruppen (en prins från Dubai med livvakt från UD tex), åt god mat, lärde känna varandra och våra föräldrar litegrand. Alla hittade på en alliteration till sitt namn i form av ett djur och jag blev jordekorren Julia. Mycket trevligt, som sagt.
Varför är jag då splittrad? Handels är värt att kämpa för, men jag vet inte om jag verkligen vill nu när jag har kommit in. Hade jag haft kontakter här, eller varit rik eller varit tvestjärt hade det nog gått vägen. Jag hade haft en bra grund att stå på, ett hem som jag känner mig trygg i och där jag bestämmer allt. Nu vill jag bara hem och glömma allt, men om jag lämnar skolan nu blir jag portad resten av livet. HELP.

/POPULÄR/

2008-08-12T17:25:00.003-01:00

Efter påtryckningar från flera håll publicerar jag återigen det här inlägget. Observera att jag inte pekar ut någon, utan diskuterar stereotyper. Roligt att ni läser vad jag skriver förresten! =)

Vad är det som gör att vissa får fler fiskar på kroken än andra? Jag pratar om att vara populär och åtråvärd av många. Varför är det oftast matchokillarna, som byter tjej varje helg och som egentligen borde betraktas som svin, som är populärast? För det är de, det är bevisat! Läs artikeln Bad guys really do get the most girls i New Scientist.

Stereotypen för en populär kille: cool, matcho, egoist, hunk, festprisse, oseriös, humoristisk

Jag kan förstå att en kille är mer åtråvärd om han syns tillsammans med en tjej. Det är ju ett tecken på att han har något tilldragande som har fångat tjejen. Dessutom är det lite spännande att önska sig något som är svårt att få (han är ju redan upptagen!). Men om man ser samma kille tillsammans med en ny tjej oftare än man hinner blinka är det knappast mer tilldragande, tycker jag. Att andra dras till sådana killar kan varken bero på rationellt tänkande eller kärlek. Vad finns där att uppskatta och vad finns där att älska? Killen struntar uppenbarligen i tjejerna så fort han tröttnat på att ligga med dem och dumpar dem som sur mjölk.

Stereotypen för en helyllekille: snäll, blyg, hemtam, allvarlig, smart, arbetsam, trogen

Det är inte särskilt spännande med en helyllekille, inte på nära håll. Han är snäll och blyg och framförallt väldigt seriös och mogen. Han städar, lagar mat, tvättar och stryker kläder alldeles själv. Han är sin egen hemmafru. Den här typen av kille är det svårt att bli störtförälskad i. Det kanske kommer med tiden. Han kommer att satsa mycket tid och känslor på ett seriöst förhållande. Egentligen är han i det närmaste en perfekt partner, kärlek tills döden skiljer er åt! Det är han som borde vara den populära, men som sagt så är inte fallet. Om inte kärlek från första ögonkastet är möjlig borde det rationella tänkandet ta vid. Gör det det? Nej! En snäll kille ses som en kompis och inte som en eventuell partner.

Det är väldigt dumt att utsätta sig för uppenbara risker genom att bli ihop med en matchokille, även om det spännande för stunden. Men kärleken är inte rationell och dessutom blind. Som i det ryska ordspråket "Kärleken är ond, du skulle även älska ett svin". Jag har också för mig att det finns statistik på att de män som misshandlar sina fruar oftast blir förlåtna. Så var går gränsen, tjejer? Det borde vara lagom (åh vad svenskt...) med en busig och snäll kille. Finns det sådana? Kan man ringa eniro (de som vet allt) och få numret till en?

Haverdal 7-9 augusti

2008-08-10T19:48:00.002-01:00

Break even

2008-08-06T16:14:00.002-01:00

Vi, ekonomer, talar ibland om break even - den försäljningsvolym där produktionen börjar bli lönsam. Inom all produktion finns det fasta kostnader som inte är kopplade till produktionsvolymen (till en början i alla fall), som exempelvis lokalhyra, försäkringar, lagerkostnader etc. Det spelar ingen roll om företaget tillverkar 10 kapsyler eller en miljon kapsyler så kostar lokalen att hyra. Om tillverkningen övergår tillgångarnas kapacitet måste break even räknas om. Det kanske behövs ett större lager om man ska tillverka en miljard kapsyler och då stiger den fasta kostnaden. Jag har tänkt lite på det där och kommit fram till att det är samma princip med oss, människor när vi arbetar. Vi måste betala för mat, husrum och el oavsett om vi jobbar en timme i månaden eller 200 timmar. Det finns kostnader som vi måste täcka innan vi kan spendera pengar på saker vi vill ha (som inte är essentiella alltså).

Men precis som med ett företag finns det en gräns där break even måste omvärderas. Skillnaden mellan en människa och ett företag är att människan inte kan utöka sin produktion hur mycket som helst. Ett företag kan expandera så länge det är kapabelt att tillfredsställa kundernas behov. Man kan anställa fler arbetare, bygga ut fabriken, skaffa fler återförsäljare etc. En människas förmåga sägs vara gränslös, men förmågan är knuten till vår kropp som har en begränsad kapacitet. Inte undra på att folk blir utbrända när de arbetar för mycket - kroppen klarar inte av det. För en människa kan det vara livshotande att uppnå ett "andra" break even. Man breakar ihop då.

Jag kom att tänka på detta när någon frågade mig vilket arbete jag helst skulle vilja ha. Det ultimata vore ett jobb med låg break even, där man snabbt tjänar ihop sina fasta kostnader. Var break even 2 hamnar är helt individuellt. Visst finns det jobb där man är väldigt stressad hela tiden, men det handlar snarare om hur man hanterar stress och inte hur mycket man har att göra. Jag har bekanta som inte klarar av att jobba eftersom de inte klarar av sitt arbete utan att överanstränga sig. En av de bästa sakerna samhället kan göra för att färre ska sjukskriva sig är att lära folk hantera stress. Som det är idag måste en människa nå sitt andra break even innan hon kan få råd om stresshantering. De flesta skulle säga att samhället ställer för höga krav som vi inte klarar av, men i grunden är vi själva som lägger ribban för högt. Om alla hade koll på sitt andra break even, skulle det medföra att färre går för långt. Några skulle säkerligen lockas att maximera sin inkomst på hälsans bekostnad och hela tiden snudda vid gränsen, men jag tror att det är samma människor som har bäst koll på sin stressnivå.

Jag har jobbat väldigt mycket under mitt korta liv. Ibland har det handlat om halvtidsjobb vid sidan av heltidsstudier. Jag har haft väldigt lätt för mig i skolan och det har inte varit några som helst problem att jobba 20 timmar i veckan. Min gräns är nog väldigt hög eftersom jag klarar av att ha många bollar i luften, men bara för att jag aldrig har känt hur det är att komma över gränsen betyder det inte att den är långt borta. Missförstå mig rätt nu; jag är lat. Jag vill åstadkomma så mycket som möjligt med minsta möjliga ansträngning. Det har jag lyckats med i skolan (fått bra betyg utan att överplugga) och jag kan säkert lyckas med det på jobbet. Jag vill bara veta hur mycket jag har kapacitet att klara av. Klarar jag av att både plugga på Handels och jobba? Det får tiden utvisa. Jag vill gärna förbättra min ekonomiska situation, eftersom CSN knappt kommer räcka, men om jag inte klarar studierna samtidigt kommer jag att förlora min chans att få ett riktigt bra jobb när jag är klar (om jag blir klar). Jag kanske oroar mig i onödan, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Jag får lugna mig och prova att läsa första terminen utan att jobba. Det är inte värt att kompromissa och göra halvdåligt ifrån mig mot att jag får ut mer pengar. Om det är någonting som stressar mig så är det underprestation. Under break even.

Äkta vara?

2008-08-04T14:45:00.005-01:00

Allt är fejk heter Anders Rydells artikel i tidningen Bon (aprilnumret). Ett exempel på briljant journalistik, som man sällan stöter på i modemagazin. Som rubriken lyder handlar det om piratkopiering av varor, främst lyxvaror. Egentligen är alla kommentarer överflödiga, läs den bara.
Men jag vill spinna vidare på det här med efterfrågan på fejkade lyxprodukter. De gånger jag har varit utomlands har jag fått intrycket av att fejkade varor säljs ute på gatan på en liten filt. Försäljarna är diskreta, de vet att polisen kan komma när som helst och beslagta deras gods. Det flockas människor runt de provisoriska säljstånden. Det beror så klart på var och vad som säljs, men alltid finns det någon som vill fynda en Gucciväska. De ser ju likadana ut som de riktiga och inte ens ett proffs kan se skillnaden. I vissa fall kan en fejkvara vara så välgjord att t o m kvalitén motsvarar den äkta varan. Faktum är att allt går att kopiera in i minsta detalj och kopian är verkligen likvärdig originalet (ja, läs artikeln om du ännu inte har gjort det!).

Vilka människor är det då som köper fem par Diorbrillor, två Rolexklockor och en D&Gväska på torget? Uppenbarligen sådana som inte har råd att betala fullt pris, eller kanske inte vill. Som Rydell påpekar är mervärdet av ett original inte femtio gånger högre än av kopian. Om vi antar att kopiorna verkligen är perfekta och motsvarar samma kvalitet, finns det då något som helst argument för att betala fullt pris? Moraltanten i mig säger, nej, det är inte ok att köpa en fejkad LVväska. Att jag inte har råd/vill köpa en äkta ger mig ingen rätt att begå ett brott. Det finns dock en hake. Det är inte väskorna, glasögonen och klockorna som säljs på torget som man ska oroa sig över, för där vet man att allt är fejk. Men den dagen jag går in på Chanel och vill köpa någonting riskerar jag att köpa en kopia till priset av äkta vara. Det är där vinsterna för illegala verksamheter är som störst. Om designern själv inte kan skilja på äkta och fejk, hur ska då en kund kunna göra det?

Nu kom jag ifrån ämnet på ett sidospår. Vad jag ville säga var att det är inte dem som köper på torget som lurar andra att de är rika. Man ser det på resten av deras kläder - prylen hör inte dit. En uteliggare kör inte en Porsche (om han nu har en bil överhuvudtaget) liksom en städerska inte äger en diamantbelagd Patek Philippe. Visst finns det undantag, men generellt har inte alla råd med lyxprodukter. 93 % av svenskarna säger sig äga en fejkad lyxvara (2005). Antagligen har dessa människor medvetet köpt prylarna på utlandsresor. Tänk då alla människor som har gått in i en butik och trott sig köpa ett original, men kommit hem med en kopia. Siffran börjar nog närma sig 100 %. Oavsett hur hög moral jag än har kan jag aldrig vara säker på att jag handlar rätt i en värld där allting fejkas. Jag har aldrig köpt någon fejkvara medvetet, men det är inte omöjligt att de märkesvaror jag har köpt har varit fejk. "Hon gick hem nöjd med sina nya Tommy Hilfiger-sandaler, men vi vet ju att allt är bluff numera"

Att köpa det man tror är äkta har inte längre något värde, när man vet att man ändå lurar sig själv. Jag försöker inte tvångsmata någon med budskapet att piratkopiering är ok, men i det här sammanhanget har man inte ens ett val oavsett vad man tycker om piratkopiering. Den kan och bör inte berättigas, men går den att undvika?

Ni som läser det här, jag vet att det är några stycken, kommentera gärna. Har ni köpt fejkgrejer? Varför? Ni som inte har det, skulle ni överväga det när ni vet att grejerna i butikerna inte alltid är äkta? Ger en äkta vara (om man nu har turen att lägga vantarna på en) så mycket mervärde, även om kopian är identisk?

Underbara sommarpratare!

2008-08-01T07:10:00.003-01:00

André tipsade mig om att lyssna på sommarpratarna på P1. Jag har inte hunnit höra alla, men dem jag har hört rekommenderar jag varmt. Sommar i P1 är ett program där olika människor ges utrymme att prata om ett valfritt ämne och välja musiken själva. Politiker, skådespelare, författare, idrottsstjärnor och andra svenska kändisar har varit sommarvärdar i Sommar i P1 sedan 1959!

Mina favoriter hittils är Filip och Fredrik (2007-07-04). De berättade om sin första USA-resa tillsammans. Tidigare tyckte jag att Filip och Fredrik var två löjliga journalister vars jobb kunde klassas som kvällstidningsjournalistik. Det visade sig att de har jobbat på Aftonbladet (bra gissat). Deras program vände min åsikt totalt. Även om de drog en massa dåliga skämt förstod jag att det fanns en kärna i allt. De älskar USA, påstår de. Båda har varit där många gånger och för varje gång fascineras de av landets otroliga spann av totala motpoler. Om man lyssnar "mellan raderna" inser man snabbt vilket sjukt samhälle det är och det är bara svårt att inte älska dess totala motsägelsefulla atmosfär. Om ni vill höra Filip och Fredriks program måste ni ladda ner sommarpratarna i poddversion. Klicka på knappen iTunes (ni som har iTunes) och välj bland en massa sommarpratare.

Andra sommarpratare jag rekommenderar (de som är länkade kan man höra direkt på länken, de andra kommer att finnas i iTunes):
Fredrik Lindström (programledare, författare) 2008-06-21
Martina Lowden (författare) 2008-08-29
Michael Nyqvist (skådespelare) 2007-07-14
Paolo Roberto (boxare, programledare) 2007-08-04

Jag börjar uppskatta public service allt mer!

Sommar sommar

2008-07-29T06:07:00.004-01:00

Haverdal. Huseby bruk

Söt som socker!

Fields of gold. Mamma tog kort på mig.

Bläckfisken

2008-07-22T19:58:00.004-01:00

Bläckfisk hit och bläckfisk dit. De är överallt! De omringar mig!
Grejen är att jag själv fick för mig att jag ville måla en bläckfisk och plötsligt dök de upp överallt - på bilder, i namn och i kokböcker. Ironiskt nog använde jag bläck också! Och akvarell, så klart.

2008-07-17T13:37:00.001-01:00

Måste ses!
Matt Stuart

2008-07-17T12:48:00.007-01:00

Det är någonting med den här bilden. Den ger mig kalla kårar samtidigt som den värmer med sitt ljus.

Håll i gång på gång

2008-07-17T10:57:00.002-01:00

Idag är det exakt en månad kvar tills jag flyttar hemifrån. Det känns tungt men samtidigt vet jag att det var det jag ville göra.

Jag kommer att hyra ett möblerat rum i en villa i Spånga (det ligger 1 mil från centrum och det tar 12 minuter med pendeln till t-centralen). Jag fick kontakt med värdinnan genom hennes son, som jobbar tillsammans med min mamma. Emma, som hon heter, är en före detta präst och bor i ett stort hus helt själv. Hon har hyrt ut rum tidigare så hon är nog van vid det mesta. Inte för att jag är stökig, men man vet aldrig.

Det är en hel del saker jag måste fixa i samband med flytten - transport, bredband, hemförsäkring etc. Jag fick också tips att jag kan söka bostadsbidrag eftersom hyran är rätt hög. Igår var jag på Försäkringskassan för första och förhoppningsvis sista gången i mitt liv. Jag kommer inte att få något bidrag eftersom jag ska hyra ett rum i 2:a hand. Jaha, här har jag jobbat sedan jag var 13 och betalat skatt de åren jag har tjänat över minimigränsen. Jag klarar mig utan deras dumma bidrag för jag tänker tjäna pengar själv. Men vad är det för vits med det sociala systemet om man ändå inte har rätt till dess resurser? Jag ska plugga och försörja mig själv och tjäna landet om bara ett par år. Ändå får jag leva på mindre pengar än de som har socialbidrag och inte pluggar/jobbar. Jag är inte bitter, nej.

Snart är det dags för mig att lämna in en avskedsansökan. Det ska bli ett nöje att säga upp mig för att jag vet att jag ska ägna mig åt någonting ännu bättre. Inte varje dag man får ta det steget.

På tal om jobb; jag har registrerat mig på Manpower och ska sätta igång jobbsökandet på allvar. Vet inte om jag hinner eller orkar jobba särskilt mycket, men jag hoppas på det bästa. Det går att kombinera arbete och studier och det har jag gjort i ett helt år nu.
Skönt att ha många bra referenser nu i alla fall. Alla mina chefer har erbjudit sig att vara referenser så det är bara att börja söka jobb!

En tvåa från HHS ringde till mig igår och berättade lite om antagningen och introveckan. Trevligt med ett välkomstsamtal! Jag har bara hört bra saker om HHS tidigare och allt verkar stämma. =)

2008-07-13T12:35:00.003-01:00

Hur svårt kan det vara att göra en snygg blogg? Jag har försökt att klippa och klistra lite med HTLM, men det har inte fungerat särskilt bra. Det får blir en såhär enkel och tråkig layout tills vidare. Om någon kan och vill hjälpa mig att snygga till den blir jag väldigt glad =)

Jag har i alla fall fixat så att jag kan lägga upp större bilder!

God morgon!

2008-07-11T09:23:00.004-01:00

Idag kommer mamma hem från Detroit.
Jag har varit duktig och skött hushållet i en hel vecka samtidigt som jag har varit sjuk. Sånt är vuxenlivet, antar jag.

Suttit uppe på nätterna och målat (och deltagit i politiska diskussioner på kentforum).
Såhär blev det:
Bläck och akvarell.

Insomnia II

2008-07-11T01:19:00.001-01:00

Det här är knappast hälsosamt.

Himmel och pannkaka!

2008-07-10T16:43:00.004-01:00

1286 sökande bara....

Självinsikt för tre år sedan

2008-07-09T16:12:00.006-01:00

Hon tyckte inte att hennes ordval var så starka men nästan alla tog illa vid sig och tyckte att hon var en självgod egoist. När ord blev till vapen hade hon makt, utan att ens inse det. Hon behärskade språket, nej, flera språk och använde dem till sin fördel; till att visa sin överlägsenhet; till att skydda sig mot omgivningen; till att få som hon ville. Det måste vara så, det måste vara något fel på henne för att så många människor kan inte ha fel. Hennes beteende var oförlåtligt, oförglömligt och oacceptabelt. Och hur reagerade hon på den här insikten? Den vanliga Julia skulle svepa den under mattan och glömma allt nästa dag. Nu, nu, nu var tiden inne för en förändring. Nu eller aldrig. I hela sitt liv hade hon varit likadan och det hade bara skapat en massa kaos och förödelse både före henne och för andra människor. Det värsta var att skulden var ingen annan än hennes. Det hade också varit en undanflykt från sanningen, - att hitta en annan syndabock. Nu tittade hon i spegeln och såg ingen annan än sig själv med en dyster min.

Hon höjde volymen.

Leave the body, leave the mind
Every promise every place behind
I just happen to feel so alone, for today for all days to come
I just wanna be, wanna be gone

Hon tänkte på att ge upp och fly från allt, men att ge upp passade inte hennes image. Image, - det var ju den hon skulle ändra och bli av med. Då kan hon ju fly och ta sitt liv så hon slipper helvetet och alla slipper henne. Hon vände sig mot fönstret igen och insåg att solen inte var där och envisades med sitt ljus längre. Julia drog upp persiennerna och tittade ut. Några garage, höga träd och en välklippt fotbollsplan mötte henne. Någon hade byggt de där garagen och gjort sitt bästa, menat väl och hjälpt samhället. Någon hade planterat träden och röjt, någon hade klippt den där fotbollsplanen. Dessa människor hade nog inte gjort det för sin egen skull utan för andra. De hade säkert sina problem och skelett i garderoben, men ändå gjorde de så gott de kunde. Det kunde hon också göra! Tänka på andra och göra allt för dem.

Det är svårt att följa vägen utan att köra i diket liksom att måla ett rakt streck. Hon hade målat upp många streckiga vägar till sitt nya jag. Målet var, och är, att bli en person som är värd att älska. Hon skulle göra allt för att slippa undan ensamheten, som egentligen var det hon uppskattade mest i sitt enformiga liv. Ensamheten gav inga sociala framgångar, men för henne var den ett utrymme som hon själv ägde och kunde göra vad hon ville med. Hur viktigt var det hela egentligen? Att vara alla till lags skulle knappast få henne att må bättre. Men alla andra skulle trivas som fiskar i vattnet. Hon ville bli vatten. Glöm allt annat.

Hur gör man för att bli älskad? Man måste älska alla andra, sluta döma folk, hjälpa alla som behöver hjälp och alltid göra sitt bästa för att vara andra till lags. Konkret innebär allt detta att man ska bli som Gud, förlåta och älska.

Solen var någonting som gjorde människor varma både inuti och utanpå. En slags kärlek från Gud – en värme som alla kan ta del av efter regnet och blåsten. Hon drog upp persiennerna och lät solen stråla igenom det smutsiga fönstret. Då kom hon att tänka på miljön. Någonstans hade hon läst att smutsiga fönster bara släpper in hälften av ljuset. Om hon putsade fönstrena skulle hon kunna hålla sin bordslampa släckt längre om kvällarna och på sätt spara energi. Efter några minuterna hade tankarna gett sig ut i detaljerad och konkret verklighet genom ett störtdyk från ovan. Hon såg inte längre hela vägen, utan bara en krök där träden skymde resten av vägen. Livet är oförutsägbart, tänkte hon. Man kan inte se det ovanifrån hela tiden och samtidigt leva det.

Intressant att gå igenom gamla texter och bilder. Nästan lite skrämmande. Så svår jag var =)

S T H L M

2008-07-07T19:13:00.013-01:00

Dag 1 (torsdag)

Jag hade verkligen tänkt på allt, trodde jag, men det visade sig att jag hade glömt min jacka hemma. Nu kommer jag att frysa...
Vi fyra hade en egen inglasad 1:a klasskupé för oss själva. Vilken tur! Som vi skrattade och skrek. Sen tog cidern slut.
Vassili mötte oss. Han har förändrats en hel del sedan förra gången. Korpsvart hår, tajta jeans...hans flickvän måste ha ett stort inflytande på honom (på ett positivt sätt menar jag).

Dag 2 (fredag)
Alena, nyvaken.
Korridoren på Lappkärrsberget (Lappis).Tog en promenad i skogen med Vassili. Mumsade i oss en massa blåbär.

Det är riktigt trångt att bo fem personer i ett rum. Sängar, väskor, skor och prylar överallt (för att inte tala om alla flaskor och glas). Varmt är det också, hur mycket vi än öppnar fönstrena. Idag var vi på Drottninggatan och shoppade, eller rättare sagt - de shoppade och jag tittade. Rean har en dålig effekt på folk. De trängs och svettas för att prova saker de inte behöver bara för att det är billigt. Jag har fallit för den frestelsen ett par gånger, men insett snabbt att det är slöseri. Jag köper det jag verkligen vill ha för ordinarie pris och planerar mina "reafynd". När de andra hade shoppat klart och åkt hem, gick Alena och jag till NK. Där hittade jag precis det jag har letat efter - en klassisk vit skjorta. =)

Väl hemma lagade vi pizza och sedan firades Lis födelsedag, något försenat, men mycket högtidligt med en muffin och Bacardi. Tanja drog sig ur när det var dags för utgång. Hon har varit sjuk ett par dagar och verkade inte vara på bättringsväg. Tre tjejer gav sig ut i natten med KGB som mål. Jag ansvarade för orienteringen och misslyckades totalt. Vi gick åt helt fel håll och när detta upptäcktes var Lis och Alena förbannade på mig. Vi hade höga förväntningar på KGB. Tre personer hade rekommenderat stället - inga namn, men ni har dåligt omdöme! Besvikelsen var stor; ingen rysk musik, tomt dansgolv, inget liveband och värst av allt - vi var de enda ryssarna! Ingen lyckad utekväll alltså. Dock blev jag lätt berusad av två cider, vilket är bra. Jag är billig i drift när det gäller sprit =). Oskar var fräck nog att dissa mig två gånger idag. Oförlåtligt.

Dag 3 (lördag)
Tanjas födelsedag idag. Jag bestämde mig för att stiga upp tidigt för att fixa något gott till henne. Jag fick höra många ilskna ord, dels för att jag snarkat hela natten (bevis??) och dels för att jag väckte dem innan 12. Vassili och jag hann med en hel del innan de vaknade. Tårta till frukost är oftast uppskattat men inte i vårt bakfulla ryska gäng. Fuck off du med, Lis.
Kom in till stan sent på eftermiddagen. När vi var på Hötorget fick jag för mig att jag skulle köpa körsbär för halva priset. Försäljarna sänkte priset av sig själva, men bara på jordgubbarna. Jag lyckades få vad jag ville genom att flörta med försäljarna =)
Köpte en present till Tanja tillsammans med Alena. När vi åkte t-bana till Gamla stan glömde Tanja påsen på tåget. Skickligt!
Blev ingen utgång den kvällen. Jag somnade och de andra glodde på film. Alena ska åka tidigt imorgon, Tanja är sjuk och Lis är..hm bakis?? Sådär lagom rolig dag.

Kunde inte stanna inne i vaket tillstånd mer än en timme, så det blev många skogspromenader. och ikväll var det dags igen. Jag sprang längst stigen snubblandes över rötter och kottar, för att sedan falla ihop på en klippa. Morrissey och jag låg där och tänkte på kärlek, var och en på sitt sätt.

Dag 4 (söndag)
I morse åkte Alena. Det känns skönt att vi är färre personer om de få kvadratmetrarna, men jag saknar henne faktiskt. Om jag ska vara ärlig vill jag hem redan nu.

Träffade Anton idag. Vi gick till Djurgården och åt på Rosendals Trädgård (rekommenderas!). Sedan låg vi i skuggan av ett äppelträd och pratade och tittade på molnen.Anton ville sno min kamera. Och så gick det:Efter denna lilla utflykt åkte jag in till stan och höll på att kvävas av rean igen. Sedan ville tjejerna äta. Flörtade lite med killen i kiosken för att få extra servetter =)

Jag verkar vara den enda som kan (vågar) laga mat så det var min tur, igen. På kvällen satt vi och lyssnade på Tusen och en natt, som jag fick läsa högt. De där sagorna är rent porr! Alla är kåta, särskilt på negrer, och kvinnorna har sex med alla utom sina män.

Dag 5 (måndag)
Jag börjar bli sjuk, inte så oväntat. Utan jacka, i ett rum med en sjuk person.
Vi satt inne hela dagen idag eftersom det regnade. Fortsatte läsa Tusen och en natt. Halsen känns oroväckande torr nu.
Jag och Lis åkte hem idag, medan Tanja stannar kvar till torsdag.Utsikt från tågfönstret.

Nu är jag hemma, ensam och sjuk. =(

Till Caroline

2008-07-01T19:41:00.003-01:00

Jag kunde inte få fram ett ljud när du berättade det. Jag var så chockad över det du sa. Din röst var lugn, som om du ville stilla min oro. Men jag är ändå orolig. Du är stark och tror på dig själv, det vet jag. Vid din sida är jag patetisk och gnällig, men du har båda fötterna på jorden. Jag vet att du är rädd, men du visar inte det. Jag håller av dig och vill att allting ska bli bra.

Fröken Appelgren

2008-06-27T15:38:00.002-01:00

Finally! Jag har bytt namn till Julia Appelgren. Många har trott att jag hette så tidigare eftersom jag har använt det namnet hela tiden. Det är ingen större omställning egentligen, bara bagatell.

Varför ändrade jag stavningen på namnet?
- För att mitt namn är Julia och det är tack vare någon klant i Ukraina som det blev stavat Yuliya istället.

- För att den gamla stavningen var förvirrande. Jag har kallats för: Julijana, Ylia etc.

Varför bytte jag efternamn?
- För att min mamma bär det efternamnet sedan hennes senaste äktenskap.

- För att det underlättar en hel del saker om man har ett svenskt efternamn.

Varifrån kommer efternamnet Appelgren?
- Det var en svensk kung, inte så långt efter Karl XIV Johan, som roade sig med bondjäntor runt om i landet. Ett av hans barn döptes efter honom i förnamn, men att ta kungens efternamn var inte tillåtet. Det var då en präst hittade på namnet Appelgren. Denna lilla efterforskning har gjorts av en släktforskare och resultatet av den skickades till den siste levande Appelgren, som har kungens blod. Om jag vore född Appelgren hade jag varit den femte generationen av kunglig släkt.

Jag är rätt nöjd med att heta Appelgren, även om det är en del småsaker jag måste fixa (pass, leg., betalkort etc.). Äpple är inte min favoritfrukt, men det är kunskapens frukt.

She's a witch!

2008-06-25T16:43:00.000-01:00

Logiken stämmer, eller hur?

Vanity

2008-06-23T07:49:00.004-01:00

Fåfänga var länge ett främmande ord för mig. Precis som de kristna förkastar denna egenskap och kallar den för ytlighet och självdyrkan, trodde jag att den bara omfattade en egoistisk strävan efter skönhet. Finns det något värre än en självgod människa som inte kan få nog av sig själv?

Narcissus, en grekisk gud/nymf, kunde inte sluta se sin spegelbild i floden Styx; hans skönhet förhäxade honom. Dorian Gray, Oscar Wildes mest kända karaktär, var så förälskad i sitt utseende att han önskade att hans porträtt skulle åldras istället för honom. Det finns en avgörande skillnad mellan Dorian och Narcissus - Dorian vill dölja sitt ondskefulla inre bakom sin yttre skönhet. Han förstår att hans handlingar kan påverka andras uppfattning om honom, trots att han är vacker. Förr eller senare kommer även han att bli gammal och spåren av hans illdåd kommer att visa sig på hans kropp. Narcissus däremot ville inte bli älskad. Enligt myten avvisade han flera nymfer och det gjorde Afrodite ursinnig. Hon dömde honom till en så stark självkärlek att han dog vid sin spegelbild.

Jag tror att de som förkastar fåfänga missar omfattningen av den för en människa. Det är först nu jag har insett vad fåfänga egentligen är. Och det handlar inte bara om ett perfekt utseende. För mig är fåfänga en strävan efter perfektion; en kamp för att sammanföra självbilden och idealet. Utseendet speglar det som finns inom oss, och därför måste även fåfänga vara ett uttryck för hur konsekvent en människa följer sina moraliska ideal. Den bild man får av en person är inte bara ett fotografi, omgjort och manipulerat, utan den flerdimensionella verkligheten. Sedan kan man missbedöma eller ha fördomar om hur en människa är i sin helhet. Delvis är det också meningen. Den fåfänge försöker alltid försköna sig själv och inte sällan drar han nytta av eventuella fördomar och rykten.

Fåfänga är alltså inte bara kärlek till sin kropp, utan en vilja att uppnå perfektion i alla handlingar, för att sedan ge en bra bild av sig själv och spegla sig i andras förtrollade ögon. Utan fåfänga hade ingen människa strävat efter att göra sig attraktiv för andra, men i grund och botten för att tillfredsställa sitt eget behov av kärlek och närhet. Hur skulle vi leva om vi inte brydde oss om att bli älskade? "För att kunna älska andra, måste du först kunna älska dig själv" - den som sa det hade verkligen förstått innebörden av självkärlek, som många andra föraktfullt kallar fåfänga.

Ingen kommer att tro mig

2008-06-20T11:07:00.001-01:00

Damn vad jag har blivit kommersiell och tråkig! Det är fult att sälja, reklam är skit och marknadsföring är förkastligt. Jag har sålt mig till de kommersiella djävlarna. Så skjut mig för att jag vågar ta annat än de traditionella festbilderna, naturbilderna och emobilderna.

Sa jag att jag också tar nakenbilder? Det gör jag, på vinst och förlust. Och tänk att alla perversa människor kan se dem och stjäla dem och och...

Jag ska inte bli något, inte inom foto- eller konstvärlden. Jag avviker för mycket från idealet och gör vad fan jag vill.

Insomnia

2008-06-20T00:02:00.004-01:00

Det händer inte mig, inte ofta i alla fall. Jag kan inte förmå mig själv att slappna av och låta min kropp få den vila den behöver. Ingenting i världen kan hjälpa mig nu. Jag är portad från sömnens tomhet. Slå mig tills jag ligger stilla.

Fotografering

2008-06-19T19:13:00.013-01:00

Igår fotade jag Malin vid Vattentornet i Teleborg. Är mycket nöjd med resultatet. Jag fick låna ett Canon 17-40 (vidvinkel) för att få med mer av miljön i bilderna. Trots det var jag rätt närgången och kunde inte hålla mig från att ta ett par porträtt.

Malin tyckte att hon liknade en "desperate housewife" på dessa. Jag har aldrig sett den serien, men jag tror henne.

Klänningen har jag designat och sytt själv, men den är för liten för mig.

Litteratur

2008-06-18T06:53:00.002-01:00

Det är först på gymnasiet som jag började intressera mig för litteratur, särskilt klassisk litteratur. Svenska B var en tuff kurs, men jag längtade till varje lektion. Jag kan inte säga att jag har läst särskilt många klassiker, men som Mark Twain en gång sa: "Klassisk litteratur är sådant som alla känner till men ingen läser." Jag kan tänka mig att han var bitter.

Jag har sammanställt en liten lista på de senaste böckerna jag har läst.

Klassiker:
Orlando - Virginia Woolf
Fantastisk bok om en person som lever i flera hundra år, byter skepnad från man till kvinna och ser livet från olika perspektiv i tiden. Skrev en 15 sidors uppsats om den. Läs!

Sedan ropade hon tveksamt, som om personen i fråga kanske inte var där: ”Orlando?” För om det är cirka sjuttiosex olika tidsåldrar som alla tickar i minnet på samma gång, hur många olika personer måste det inte också vara – gud hjälpe oss – som alla vid det ena eller andra tillfället logerat i själen? [--] … en biografi anses komplett om den bara redogör för sex eller sju jag, medan en levande person mycket väl kan ha lika många tusen. (Woolf, 1928)

Dorian Grays porträtt - Oscar Wilde
Gripande berättelse om fåfänga och egoism där ett människoliv inte är värt mer än personens utseende. Jag läste att Oscar Wilde försökte spinna vidare på Goethes Faust. Ska läsa den för att få en bättre förståelse.

Don Quijot e - Miguel Servantes
Jag hade oturen att få en förkortad version av boken. Annars var den väldigt bra. Don Quijote är en narr i omgivningens ögon, men hans avsikter är goda och egentligen är han en riktig hjälte.

Anna Karenina I & II - Leo Tolstoj
Till en början var jag inte särskilt förtjust i Anna Karenina. Den handlar om intriger, kärleksbekymmer och lite om politik. Vissa karaktärer längtade jag efter att få veta något om (Kitty och Levin, Anna och Vronskij) medan andra ville jag bara bläddra förbi. Jag måste läsa den tredje delen.

Mästaren och Margarita - Michail Bulgakov
Den här fantastiska boken både underhåller och innehåller en del samhällskritik. Satan kommer till Moskva och förför dess invånare för att sedan lura dem. Man får också följa hur Jesus ställs inför rätta och korsfästs. Läs!

Sherlock Holmes (samling på ryska) - Arthur Conan Doyle
Berättelserna om Sherlock Holmes är en hyllning till logiken och förnuftet. Alltid olidligt spännande och högst intressanta. Om man dessutom besöker Baker Street 211B kan man leva sig in i Holmes värld. Läs!

Övriga:
Och världen skälvde - Ayn Rand
Det här mästerverket slår allt jag någonsin har läst. Filosofin vävs in i en fiktiv berättelse där människans moral sätts på prov. Läs!

"So you think that money is the root of all evil?" said Francisco d'Anconia. "Have you ever asked what is the root of money? Money is a tool of exchange, which can't exist unless there are goods produced and men able to produce them. Money is the material shape of the principle that men who wish to deal with one another must deal by trade and give value for value. Money is not the tool of the moochers, who claim your product by tears, or of the looters, who take it from you by force. Money is made possible only by the men who produce. Is this what you consider evil?" (Rand, 1957)

Alkemisten - Paulo Coehlo
En vacker saga, varken mer eller mindre.

11 minuter - Paulo Coelho
Denna gillade jag inte. Kliché och icke-originalitet är bara början.

Sofies Värld - Jostein Gaarder
En perfekt introduktion till filosofins historia i berättelseform. Sofie är lite barnslig, men det hon får lära sig hade jag bara kunnat drömma om när jag var 14. Läs!

När himlen faller ned - Sidney Sheldon
Tråkig deckare. Jag förstår inte grejen med Sheldon. Allting är så självklart och lättsmält och det finns ingen som helst spänning.

Jag har säkert glömt några, men de är nog inte värda att nämnas.

Student 2008

2008-06-13T01:48:00.004-01:00

Sådär! 9 års grundskola och 3 år på gymnasiet avklarade. Det känns varken overkligt eller tråkigt att sluta. Jag grät inte ens. Funderade vad det är för fel på mig egentligen, men sedan insåg jag att alla inte har samma känslor för det här. För dem som inte har gjort upp planer för framtiden kan det kännas lite tomt nu, när den trygga tillvaron v har haft tar slut. Jag vet vad jag ska göra och blickar framåt istället för att bli sentimental.

Dagen D gick väldigt bra. Kunde inte sova natten innan och vaknade med huvudvärk, men det gick över när champagnen öppnades till frukost. Det regnade ute, så vi gick in till internatet och drack duktigt till oljudet från allas tutor och studentsång, som mest påminde om dryckesvisor. Sedan var det slut på kalaset ett tag. Vi blev fotograferade och marscherade i väg till kyrkan. Där bjöds det diverse tal, psalmer och en prisutdelning. När Gustaf (skolans grundare) läste upp motiveringen för 'bästa akademiska prestation' och nämnde 2850 poäng, dubbla moderna språk och matte D förstod jag att det var jag. Jag fick gå upp och hämta diplomet och krama om Gustaf. För bara några månader sedan hade jag spelat hans roll i Cabarén och drivit rätt hårt med honom. Han satt i första raden, rakt framför mig! Någon gång ska jag lägga upp klippet på Youtube. Hursomhelst är jag oerhört stolt över mig själv och det jag har åstadkommit under mina tre år på gymnasiet.

Efter kyrkan var det fotografering - igen. Sedan mösspåtagning (här har vi alltså redan tagit studenten). Studentlunchen var en mycket trevlig tillställning i matsalen. Maten var god och skolan bjöd t.o.m. på mousserande vin. Både lärare och elever hade förberett underhållning. Det hela drog ut på tiden rejält. Utsparken var planerad kl 14, men vi kom ut 14.30. Vi var väntade i alla fall. Efter att ha kramat alla tusen gånger, posat för alla kameror och fått en massa blommor körde mamma hem mig. Jag kände inte för att åka Eriksgata och skrika mig hes. Dessutom åkte jag i en stängd bil. Väl hemma fixade vi maten, dukningen och drinkarna. Gästerna droppade in lite när som, men ingen av mina vänner stannade hela kvällen. De skulle på andra fester, of course.

Så nu är det över. Och jag är faktiskt inte bitter, tvärtom. Jag är lycklig över den nyvunna friheten, över mina betyg, som ska ta mig vidare, och över att sommaren är här.

You'll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You'll forget the sun in his jealous sky
As we walk in the fields of gold

Ett litet drama

2008-06-10T13:48:00.003-01:00

"Jag ska ta livet av mig", sa en snyftande kvinna med gäll röst. Jag stod mitt på Storgatan, vid Speakers Corner och såg, för första gånger i mitt liv, ett par som bråkar offentligt. Kvinnan såg motbjudande ut. Hon hade tajta kläder som följde hennes feta kropp i varenda valk. Håret hade en sliten färg av rost. Mannen var stiligt klädd, men så ut att vara yngre än hon, trots sitt gråa hår. Han talade lågmält och försökte ursäkta sig för någonting. Jag gick närmare och lyssnade. "Jag blir så himla besviken...Du skämmer ut mig...gör mig löjlig", sa hon, men mer än så uppfattade jag inte.

Jag har sett mycket bråk under mitt liv, hört om självmord och allt det där om att skämma ut folk. Men aldrig har jag känt mig så kall som idag. Jag visste inte vad som hade hänt, men det jag hörde räckte. De förtjänar varandra, tänkte jag. Hon som ställde till scener och han som inte låtsades om henne. Han kanske hade varit otrogen mot henne, vad vet jag. Eller så krävde hon ständig uppmärksamhet av honom. Jag vet inte om jag vill veta.

Är man upprörd bryr man sig inte om omständigheterna, men att gå till sådana ytterligheter som jag fick se idag känns rätt banalt. Det är nog bäst att hålla sina kärleksbekymmer bakom tegelväggar och panelgardiner och inte på Speakers Corner.

Random bilder

2008-06-09T21:35:00.008-01:00

Jag är numera lycklig ägare till ett makroobjektiv! Beställde Canon EF-S 60 mm F2.8 från USA. De första bilderna är tagna samma dag jag fick gluggen (30 maj) och de andra är tagna igår (9 juni). Jag försöker att inte bara fota blommor, de är rätt så tråkiga egentligen.
Det konstiga är att alla motiv blir större än i verkligheten...tänk att ens läppar förstoras upp 10 gånger :)

LONDON!

2008-06-09T19:51:00.004-01:00

Dag 1 (söndag)

Resan gick bra, inga förseningar och bagaget hängde med (man är ju van vid att något alltid går snett). Hotellet låg precis utanför King’s Cross, stationen som Harry Potter alltid åkte från. Såg inte till perong 9 ¾...

Dag 2 (måndag)

Det tråkiga vädret var som gjort för museumbesök. Vi hade tänkt att gå till nationalgalleriet, men det var stängdt så vi gick vidare till Dalimuseet. Jag måste erkänna att mina förestälningar om Salvador Dali har omkullvälts av det besöket. Han var ingen galen artist, utan ett medvetet geni.
Sedan bar det iväg till Notting Hill. Helt impulsivt och utan något särskilt mål åkte vi dit. Där fanns vintagebutiker, billighetsbasarer, bokhandlar, designerbutiker – med andra ord ett ställe för alla smaker.

Dagens inköp:

Söta sandaler från Lulu Guiness (vintage)
Liten väska med blommönster från Karen Millen (vintage)
Calvin Klein ring (present till mamma)
Volangkjol
Svarta/röda lackpumps
Mörkblå sidentopp från GAP
Böcker

Dag 3 (tisdag)

Återigen grått och regnigt. Besökte nationalgalleriet. Där fanns en del tavlor jag kände igen, men också en specialutställning med modern konst. Efter det var det dags för lite shopping på Oxford Street. Jag kom på att China Town borde ligga i närheten. Vi gick genom slumkvarteren i Soho med en massa bordeller innan vi hittade China Town. Vid det laget var allting redan stängt.

Dagens inköp:

Beige trenchcoat
Blå/röd top (mina nya favoritfärger!)
Musikalbiljetter till Wicked (present till mamma)
Svarta lädersandaler

Dag 4 (onsdag)

Dagen började med ett varv på London Eye. Vi passade på när det var fint väder. Utsikten var oslagbar. Vad annars kan man förvänta sig från världens största pariserhjul? Hyde Park nästa. Underbar oas mitt i storstadsstressen! Jag föll pladask för ekorrarna som sprang fram till oss och tiggde mat. Fick till några bilder på dem också. Annars fotade jag inte särskilt mycket , trots att jag hade två kameror och ett extra objektiv med mig. Det kändes bättre att uppleva allt utan kameran.

Efter Hyde Park var det givet att gå till Harrods. På vägen dit fastnade vi på ett eco-café. Deras bakelser var himmelsk goda! Tänk att man kan laga mat på enbart ekologiska råvaror. Det fanns ett stort utbud av ekologiska varor i matbutikerna, inte som här - en banan och lite bönor.

Harrods var det. Nej, jag köpte inget där, vilket kanske inte är så oväntat. Men jag blev inspirerad!

Dagen avslutades med en kina-buffé i China Town.

Dagens inköp:

Svarta kilklackssandaler från Clarks
Bolero från Dorothy Perkins

Dag 5 (torsdag) - mammas födelsedag

Någon tipsade mig om Camden och det visade sig ligga rätt nära King's Cross såm vi åkte dit. Jag kan inte säga att jag gillade Camden, men det var en speciell upplevelse att vara där. Marknaderna var rätt ok, men resten av butikerna sålde mest goth-grejer. Not my style.

Sedan åkte vi till Baker Street 211B - huset där Sherlock Holmes bodde. Där fanns ett museum, som egentligen bestod av välinredd våning. Jag hittade en massa prylar från berättelserna, så det var riktigt häftigt. Det kändes som om Holmes och Dr. Watson skulle dyka upp i en cab när som helst.

Vi återvände till eco-caféet för att äta (de hade mat där också) och njöt av en riktig annorlunda lunch. Jag vet inte ens vad allting var, men gott var det!

På kvällen såg vi musikalen Wicked. Inte helt oväntat, men den var fantastisk. Det var som en fristående fortsättning på Trollkarlen från Oz. Jag har läst den så många gånger när jag var liten, så jag blev nästan sentimental.

Dagens inköp:

Böcker
Mind the gap-skylt (den kommer att hängas på något roligt ställe!)

Dag 6 (fredag)

Vi åkte till Brent Cross, där det fanns ett stort köpcentrum som engelsmännen själva rekommenderade. Där fanns en del fint, men min budget räckte inte så långt. Hur som helst köpte jag lite småsaker.

Sedan var det Oxford Street - igen. Lunchade klassiska Fish&Chips på en traditionell brittisk pub. Det var rätt gott, men knappast nyttigt (en hel friterad fiskfilé med en massa pommes och ärtor).

Dagens inköp:

Trosor (både till mig själv och i present)
BH – investera i en hudfärgad BH! Man kan ha den till allt.
Halsband med eiffeltornet. Don't ask why =)

Dag 7 (lördag)

Jag glömde inte bort Tate Modern! Det var ett måste, och ett bra sådant. Synd att vi inte hade mer än en timme på oss. I'll be back. Hann med en sista skymt av Hyde Park innan vi åkte till Heathrow. Resan gick bra, - flyg, tåg och taxi - från dörr till dörr.

Studentboken

2008-05-29T19:14:00.005-01:00

Citat från Studentboken 2008:

Julia Appelgren

Turen har nu kommit till tjejen som älskar att fotografera men som frivilligt sätter sig och läser matte E kursen. Se där sållade vi ut alla möjliga kandidater och kvar finns bara vår egen ”Julle”. Det som utmärker Julia är inte bara en stor kamera på magen utan hon har även ett hår som liknar allas vår ”Nanny”, I alla fall enligt henne själv. En egenskap som man förknippar med Julle är att hon är väldigt kritisk och hon har för vana att sitta långt fram på föreläsningarna och ställa kluriga frågor som får alla föreläsare att vilja riva av sig sitt hår. Men hon kan även släppa lös och vara en riktig party pingla när hon vill det. Kommer ni ihåg Köpenhamn -07? Det gör Julle, hon nämner det som ett av sina bästa ProCivitas minnen men även det pinsammaste. Tips; det har att göra med kvällens utgång! Julia som är en äkta Växjöit tipsar om det enda vettiga hon kunde hitta i stan, nämligen toan på Statt. Jag tror minsann det är dags för Julia att ta sig en ordentlig titt på stan alternativt åka härifrån snabbt som ögat. Med hennes motto går det nog bra att göra vilket som; Våga överraska, det är något alla borde ge en tanke lite då och då annars blir det lätt vardagsgrått!

Raggningstips: Ge bruden en Irish Coffée så att hon vaknar till på riktigt. Säg sedan följande; ”Efterfest hos mig? Jag lovar att spela There is a light that never goes out -The Smiths.” Sen är det upp till dig. .

Frustrationen med att lyckas

2008-05-22T07:39:00.004-01:00

"Livet är en repetition inför en föreställning som aldrig äger rum"

Jag vet inte vem som sa det, men den personen måste ha varit väldigt bitter. Det är en hopplös känsla av att lyckas med något, men vid fel tillfälle och på fel plats. Eller så trampades hans framgång ner av dem som aldrig lyckats själva.

När jag var liten var det skamligt att misslyckas; att vara olydig; att inte uppnå de mål andra har satt upp för en. För vems mål hade man annars kämpat för? Ett barn vet inte bättre än så.
Men går det verkligen att lyckas med något som man har blivit tillsagd att göra? Vem är det som bedömer resultatet? Inte jag, i alla fall.

Idag (jag menar i Sverige - den förbannade jantelagens land) är det fult att lyckas, nej - det är fult att visa att man har lyckats. Där har vi de ständiga repetitionerna som aldrig drar publik. Ingen uppskattar det värde som en framgång ger trots att den i de flesta fall har ett betydligt högre värde än det skaparen tar åt sig.

I min värld är det inte rätt att fördöma framgång. Jag räknar inte sådant som man blir tvingad att göra som en riktig framgång. Nej, det ska komma från en själv - inte från ens föräldrar eller chefen.

De har kallat mig kaxig, besserwisser och egoist. De hatade mig för att jag visste mer än de och insåg det. Men vem var det som lyckades i slutändan? De, som trampade ner mig och förkastade min moral eller jag, som struntade i dem och gick min egen väg? Jag erkänner att jag tog åt mig en hel del, för att flera respektabla människor kan inte ha fel. Eller kan de?

"Så fick hon det sagt"

Vem sa att något var gratis?

2008-05-21T06:22:00.009-01:00

Igår hittade jag en av mina bilder på en blogg. Bilden hade publicerats där helt utan min tillåtelse. Det vara bara tur att jag googlade mitt användarnamn, annars hade jag levt i ovisshet. Jag trodde inte att sådant skulle drabba mig.

”I didn´t know it was your photo, I just find it for free in the web … you didn´t have to be the way you were, saying I´m a pirate … you just had to ask me …” (Jag kallar honom tjuv)

Utifrån vilka premisser kan den här personen påstå att bilden var gratis? Jag har publicerat bilden, men jag skrev ingenting om ”gratis”, ”fritt” eller ”fri fildelning”. Bara för att en tavla är upphängd på en vägg på en offentlig plats innebär det inte att det är ok att bara ta den.

Jag vet att jag inte kan tjäna pengar på just den bilden och egentligen är det bra med lite PR, men jag kan inte acceptera bristen på moral hos tjuven. Även om bilden saknar marknadsvärde har den ett värde för mig och att ta det ifrån mig är moraliskt fel.

Vad är priset då? Min tid, min kunskap och mina resurser. Jag kunde ha erbjudit bilden gratis till vem som helst, men jag gjorde inte det. Det är upp till mig att bestämma om mina verk ska spridas och hur. Ingen har rätt att ta mina bilder bara för att de är exponerade på en hemsida. Det här är precis samma sak som fildelning (någonting jag aktivt kämpar emot).

Demokrati, yttrandefrihet, privat kommunikation bla bla bla – piraternas skitsnack. De anser att de har rätt att fildela eftersom upphovsrätten hämmar yttrandefriheten och den privata kommunikationen. Visst gör den det. Jag har gjort ett intrång på tjuvens yttrandefrihet. Det hade aldrig behövts om han inte hade tagit min bild. Jag har inget intresse av att övervaka folk eller på något annat sätt förhindra kommunikationen, så länge de respekterar mig som upphovsman med alla de rättigheter som det innebär. Ge fan i att sno, så slipper samhället övervaka er, säger jag gång på gång, men ingen hör.

Allt ska vara gratis för att till sist bli värdelöst...

PS: Visst är det fult med vattenmärken och logotyper på foton?

Bra mattelärare växer inte på träd

2008-05-15T12:35:00.002-01:00

Redan i ettan insåg jag att jag har lätt för matte. Jag gjorde klart matte A på hösten och började direkt med B-kursen. Då sa min mattelärare: Du får läsa in kursen själv, jag kan inte prioritera att ha genomgångar med dig eftersom du ligger före de andra. Jag blev inte arg, bara besviken på hur lite stöd jag fick från min lärare. Hon ställde krav på att jag skulle få mvg, men ville inte hjälpa mig att nå det. Så gick det under hela B- och C-kursen. Jag läste allt själv, plågades när jag fastnade och ingen kunde förklara vad jag gjorde fel.

I trean fick jag en ny lärare, - Torbjörn Fransson. Han är den första läraren, under mina tre år på gymnasiet, som har trott på mig. Det var hans förtjänst att jag klarade av matte D och läser matte E nu. Jag är den första eleven på skolan som har fått läsa matte E. Jag hade aldrig orkat utan Tobbes uppmuntran. Jag var så trött efter två år av självstudier och ignorans. Det var jag som ställde för höga krav på mig själv, utan att få någon belöning när jag väl hade klarat dem. Tobbe vill att jag ska läsa klart E-kursen och tenta av den, trots att jag började med den bara för att inte glömma matte. Jag har alltså kommit halvvägs med kursen och det är knappt 4 veckor kvar till studenten. Jag vet att jag inte kommer att hinna, och jag orkar inte kämpa längre, men jag är så glad för att han tror på mig. För att han ser att jag har ambitioner och behöver lite hjälp för att ta sista steget till målet. Tack, Torbjörn.