Idag pratade vi om rasismen och nazismen på historian. Med facit i hand kan vi se hur allt gick snett under WW1 och WW2...bla bla bla
När läraren gick ut kom vi plötsligt in på betyg. Naturligtvis tog de upp att jag är en pluggis och att jag så kaxig. Det finns en del andra i min klass som har väldigt bra betyg men det är jag som är pluggisen. På anställningsintervjuer brukar de ofta fråga: Hur skulle dina vänner beskriva dig? Svaret är en massa lösa egenskaper utan någon som helst koppling till arbetslivet. Man skulle istället be ens klasskompisar att beskriva en. Det vore grejer! Mina kära klasskamrater ser inte mig som en person med känslor, problem, tankar och hela baletten - utan som en pluggis. Fråga vem som helst och det första de kommer säga om mig är just att jag är en pluggis. Vissa är så respektlösa att de börjar prata med mig bara för att de behöver min hjälp med något skolarbete. Det är ganska fräckt, tycker jag. Ok, jag är kanske ambitiös och duktig men jag ser inte mig själv som en plugghäst - jag glömmer läxor, struntar i att plugga och är lika lat som de andra. Myten om att jag har MVG i vartenda ämne är inte heller sann. Jag hade det i ettan men nu vet jag minst tre ämnen so jag inte kommer få MVG i. Jag är bara så trött på den attityden mot mig att jag blir elak och vill få uppmärksamhet som den person jag är, även om det blir negativt.
Det är inget fel i att man råkar bry sig om sin framtid, har lätt i skolan och dessutom jobbar hårt. Men glöm inte, det finns en MÄNNISKA bakom allt arbete och kunskap.
Pluggisrasismen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar