Vackraste staden i detta land

Jag talar om Göteborg så klart!
I fredags åkte vi, treor, dit för att gå på kunskap- och framtidsmässan. Inte svårt att gissa vad den handlade om va? Utbildningar, skolor, utlandsstudier och så vidare.

Jag var en av syndarna som redan visste vad jag ville bli. Mässan var rätt kul ändå och jag rekomenderar andra att gå. Efter mässan tillbringade vi en timme på Universeums akvarium.

Sedan skulle alla shoppa, utom mig, återigen det svarta fåret. Jag gick själv ner till Avenyn och njöt av stadens skönhet. Eftersom jag sparar pengar till en ny dator struntade jag i att shoppa kläder. Istället gick jag ner till saluhallen och köpte den godaste varmrökta laxen man kan tänka sig. Min kompis undrade varför jag inte köpte fisken i Växjö. För mig smakar fisken godare när den köps på kusten.

Efter en kort promenad hittade jag det jag sökte - Hasselblad Center. Om någon är nyfiken - Hasselblad Center är en utställningslokal för fotografer som har fått Hasselbladstipendiet och för andra utställningar. HC ligger precis bakom Poseidon.
Den nuvarande utställningen är gjord av Nan Goldin. Jag skulle inte kalla henne för professionell fotograf, men hennes bilder är världsberömda. Här är Hasselblad Centers egna beskrivning:

Nan Goldin är en av vår tids främsta skildrare av det egna privatlivet. Hon har öppnat våra ögon för hur de mest intima ögonblicken kan återges. Med kameran som sin ”dagbok” har hon skapat autentiska dokument ur sitt och sina vänners liv. Hon går utanför de traditionella normerna både när det gäller familjebildning och kön. Det är människan i relationerna som är det väsentliga. Läs mer på HCs hemsida.

Fotografierna var minst sagt privata och personliga. En del var riktigt äckliga. Fast det är ju människan också på många sätt.

På lätta ben åtevände jag till Svenska Mässan, där vår buss väntade. Resan var lång, men den gick snabbare än resan dit. Jag antecknade mina tankar på resan dit.

Allting är kompakt vitt. Bussen rullar tyst över vägen. Vägen ut ur detta vakuum av snö och dimma. Verkligheten är gömd bakom ett vitt töcken, en föraning av ovissheten. I bussen sitter ett tjugotal personer, men jag är ändå ensam och ovetande om verkligheten. De sover, de vet inte heller bättre. Det är ett hårt straff för våra omotiverade ogärningar.