Värde(l)ös

Alkemisten av Paulo Coehlo är nog den underligaste bok jag har läst. Den är så enkel och ändå så djup, verklig men samtidigt surrealistisk. Jag kan inte påstå att den tilltalar mig, men jag bläddrar vidare i väntan på att den ska växa ännu mer.

På tal om något helt annat; jag har gjort en liten upptäkt idag. För mig är den av stor betydelse trots sin uppenbara enkelhet. Det sägs att man får det man förtjänar, eller hur?
Då borde man få den kärlek man förtjänar. När man blir förälskad i någon blir man det för att den personen förtjänar kärlek. Om man vill bli älskad måste man alltså göra sig förtjänt av kärleken. Anledningen till att jag aldrig gör något åt mina förälskelser är att jag inte tror att jag är värd att älskas. Hur jag ska komma över den där lilla tröskeln vet jag inte. Till slut vissnar jag, som denna ros, och vilar förevigt på min älskades grav utan att någonsin sagt vad jag kände.