En ursäkt?

Jag ber om ursäkt för min låga aktivitet under den senaste månaden. För det första har jag varit utan internet i snart 5 veckor och för det andra har jag inte hunnit skriva något ändå.

Jag skrev om drömmar i ett tidigare inlägg. Här kommer senaste drömmen:

Det hela började bra, - jag skulle ut och festa lite med kompisarna. Jag brukar inte gå ut så ofta, men ibland händer det. Det blev inte mycket drickande för min del, men ett halvt glas alkoläsk var mer än jag druckit på länge. Jag tror att jag tappade bort mina vänner efter ett tag, för att plötsligt var jag bland främmande människor. Dessa människor var trevliga och verkade helt ok enligt mitt omdöme.Jag var ju inte särskilt full, i alla fall. Sedan minns jag inget mer av kvällen. Drömmen fortsätter med att jag vaknar hemma hos någon av dessa typer. När jag reser mig upp och går till toaletten märker jag att jag inte kontrollerar mina egna rörelser. Min kropp går av sig själv, men eftersom jag inte är hemma går det fel när jag t ex ska hitta dörrhandtaget. Jag ser mig själv ovanifrån, helt oförmögen att styra min kropp. Bakfylla var den logiska förklaringen, men jag hade ju inte druckit mer än ett halvt glas och det var många timmar sedan. När jag kommer ut från toaletten är jag helt förtvivlad. Jag kollar på de människor som är kvar från festen och en hemsk tanke dyker upp. Jag vet inte hur jag kan vara så säker på det, men blotta åsynen av människorna säger mig att de har drogat mig. En konsekvens av att jag blev drogad var att jag inte skulle göra motstånd - logiskt tänker jag vidare att de måste ha våldtagit mig. Drogat mig och sedan våldtagit mig. Förskräckt försöker jag styra iväg min kropp därifrån, men istället börjar jag ursäkta min klumpighet (drogen ligger fortfarande i blodet). De tittar lugnt på mig och röker. De är gamla och slitna. De utstrålar orenhet, men är inte motbjudande. Jag lyckas komma tillbaka till min kropp och styr stegen mot det ställe där jag hade lämnat min cykel. Cykeln är inte där. Jag måste hem, jag lovade mamma att komma hem på morgonen eller i alla fall höra av mig. Tider går förbi mig när jag desperat försöker gå tillbaka till människorna som har gjort mig illa. Huset är borta och av invånarna finns inte ett spår. Jag känner inte igen området, men det ser ut som ett fint villaområde i en större stad. Klockan passerar fem, sex och sju och jag är fortfarande kvar i staden. Jag har hunnit prata med en polis. Han ville att jag skulle göra en medicinsk undersökning för att kolla vad som har hänt med mig. Jag irrar runt i samma område och ingen verkar vilja hjälpa mig. Varken mina vänner eller min mamma verkar vara intresserade av var jag befinner mig...

Det var en riktigt motbjudande dröm. Verkar vara en varning/wake up call. Jag ska vara försiktig med alla nya människor jag träffar. Fast de jag tror att jag känner kan också svika mig.
Jag känner ingen rädsla, trots att drömmen var obehaglig. Hur ska man annars tolka den?