Memoarer

Jag ska fortsätta lite på min barndom, tror jag. Jag dyker gärna tillbaka till tiden då jag inte ställde några krav på mig själv.

Hemma hos oss bodde en katt. Hon var svart och vit med rosa nos och mamma kallade henne för sitt första barn. Hon hade nämligen hittat henne som kattunge och tagit hand om henne. Musja, som hon hette, var inte särskilt vänlig av sig. Så fort jag kom i närheten skulle hon rivas och fräsa. Kanske hade jag dragit henne i svansen för hårt när jag var bäbis... Under hela min barndom var jag rädd för henne. När jag skulle gå förbi henne i korridoren gick jag platt mot väggen och var beredd på att springa i fall hon skulle anfalla mig. Musja var som ett läskigt monster. Hennes gula ögon lyste under sängens mörker och jag iddes inte ställa ner benen när jag visste att hon lurade under sängen. Musja blev 19 år gammal och jag är bara 18 idag.

När jag blev lite större fick jag börja på dagis. Mamma ville gärna börja jobba igen eftersom hon blev arbetslös när hon fick mig. Hon sydde vackra klänningar till petiga tanter för att tjäna lite pengar. På dagarna lade hon ut stora tygstycken på golvet i vardagsrummet. Så fort mormor och morfar kom hem flydde hon in till vårt rum och till sin symaskin. Pappa gjorde lumpen när jag föddes, men när han kom tillbaka började han jobba direkt. Jag såg inte mycket av honom. Den person som jag tillbringade mest tid med var min farmor. Jag bodde hos henne på vintrarna och hon åkte med mig till dagiset varje dag. Hon var (och är) en ängel. Hon gjorde allt för mig, var alltid snäll och skrek aldrig. Världens bästa farmor, helt enkelt.

Tillbaka till verkligheten.
Idag har jag övningskört med mamma. Det är inte första gången, men det kändes så. Jag fick ständigt motorstopp för att jag gasade för lite. Mamma blev upprörd (ett ord jag lärde mig på jobbet - upprörd säger man när en kund skriker en i örat och hotar med polisanmälan och allt annat trevligt) och jag ville bara därifrån. Jag vet inte varför det gick så dåligt, men jag kände inte när jag trampade på gasen. Det kanske var på grund av skorna...
Extra prestationsångest för det hela när Lissie hade berättat att hon ska ut på motorväg på sin tredje lektion. Ge mig koordinationsförmåga och motorik!