SCRAPS

Här sitter jag, lazy ass number one, och redigerar bilder. Jag är som gjord för göra att saker som inte gör nytta. Eller visst gör de nytta, men hur viktiga är de där bilderna för min framtid, som min mamma brukar säga. Men vad är det som är så viktigt med att skriva ett tal eller plugga till ett prov? Behöver jag verkligen veta vad komplexa tal är för att överleva? Knappast.

Det finns två röster i mitt huvud. Detet vs. Överjaget. De kämpar hela tiden om min handlingskraft. Detet vill att jag ska ta det lugnt, strunta i de saker jag måste och bara gör de saker som är roliga. Livet vore så mycket enklare om jag bara kunde ta som det kommer. Jag måste inte springa i ett evigt ekorrhjul och överanstränga mig. Överjaget har ingenting emot att jag gör roliga saker efter att ha gjort allt jag måste göra och inte hursomhelst utan perfekt. Det tar tid och jag måste fokusera för att prestera så bra som möjligt. Perfekt prestation utan paus.

Varför, varför måste det vara såhär? Och lilla jaget hamnar i mitten, slitandes mellan överjaget och detet. Problemet är att omgivningen också står på olika sidor av fronten. Mina vänner tycker till exempel att jag ska ta det lugnt ibland. Men när jag gör det får jag obotlig prestationsångest. Det är något jag lider av hela tiden. Big deal? För mig är det den största dealen i världen.

Och nu till någonting helt annat:
Imorgon ska jag ut och plåta, om det inte börjar regna. Den här gången är modellerna eldkonstnärer som är med i föreningen WEAK (Wexiö eld- och alternativkonstnärer). Jag ska försöka få till några "bakom kameran"-foton så ni får se hur jag jobbar. Oj vad seriös jag lät nu ^^.