Bra mattelärare växer inte på träd

Redan i ettan insåg jag att jag har lätt för matte. Jag gjorde klart matte A på hösten och började direkt med B-kursen. Då sa min mattelärare: Du får läsa in kursen själv, jag kan inte prioritera att ha genomgångar med dig eftersom du ligger före de andra. Jag blev inte arg, bara besviken på hur lite stöd jag fick från min lärare. Hon ställde krav på att jag skulle få mvg, men ville inte hjälpa mig att nå det. Så gick det under hela B- och C-kursen. Jag läste allt själv, plågades när jag fastnade och ingen kunde förklara vad jag gjorde fel.

I trean fick jag en ny lärare, - Torbjörn Fransson. Han är den första läraren, under mina tre år på gymnasiet, som har trott på mig. Det var hans förtjänst att jag klarade av matte D och läser matte E nu. Jag är den första eleven på skolan som har fått läsa matte E. Jag hade aldrig orkat utan Tobbes uppmuntran. Jag var så trött efter två år av självstudier och ignorans. Det var jag som ställde för höga krav på mig själv, utan att få någon belöning när jag väl hade klarat dem. Tobbe vill att jag ska läsa klart E-kursen och tenta av den, trots att jag började med den bara för att inte glömma matte. Jag har alltså kommit halvvägs med kursen och det är knappt 4 veckor kvar till studenten. Jag vet att jag inte kommer att hinna, och jag orkar inte kämpa längre, men jag är så glad för att han tror på mig. För att han ser att jag har ambitioner och behöver lite hjälp för att ta sista steget till målet. Tack, Torbjörn.