Åh snälla, låt mig slippa!

Jag kom tillbaka till Stockholm igår natt. Fredrik mötte mig på stationen (tack). Mitt rum var precis som jag lämnat det - halvt ostädat, men ändå välkomnande. Nu ser det ut som mitt överbelastade nervsystem. Jag försöker hålla ordning, men på vissa ställen brister allt. Tentorna närmar sig och det känns som om någon har raderat mitt minne. Vad gjorde jag i höstas egentligen? Jag försöker koncentrera mig på statistiken, men jag tänker hela tiden på att jag inte får kugga den eftersom jag då riskerar mitt studiemedel. Jag har egentligen klarat de kurser jag har gått hittills, men en har inte blivit registrerad eftersom seminarieläraren har slarvat med närvarolistan. Hur ska jag kunna bevisa att jag lämnade in en uppgift eller att jag var på lektionen? Det är inte första gången det händer.

Robert sa att han ska strunta i statistiken och bara göra juridiken. Just den tentan ska de göra om helt och den kommer att vara jättesvår.

Jag har jobbat lite i december. Men min lön kommer först i februari eftersom jag inte kom åt tidrapporteringssystemet hemifrån. Februari kommer att bli en fantastisk månad. Den 14 tänkte jag åka till Moskva med Tanja, men jag är osäker på om jag kommer att ha några pengar alls då.

Men allt ordnar sig, eller hur? Om jag överlever tentorna kommer jag nog överleva resten också. Kylan är nog näst värst. Sen ska jag börja träna och jobba och hålla på med kårprojekten. Åh snälla, låt mig slippa!