Framtiden är säkrad, eller inte

Jag börjar att inse att det där med karriär inte är så enkelt. För några månader sedan sade Eleonora (tjejen jag bor med) att det är svårt att få de riktigt fina jobbet, trots att man går på Handels. Hon svamlar, tänkte jag, - för vem, om inte handelsstudenter, får de fina jobben? Men nu när jag har tänkt efter blev det klart att de fina jobben är få, särskilt nuförtiden, och vi som går på Handels är lite för många. Så många är vi inte, jag är nummer 21546 och många nummer under mig har redan jobb eller är pensionärer. Men ändå - det går ut ca 300 studenter varje år och alla ska jobba på McKinsey, någon fancy bank eller L'Oreal. De kanske tar in 10 nya varje år. Vad gör resten av studenterna? Några startar ett företag, några tar ett snäppet sämre jobb - ett som vilka ekonomer som helst kan få. Vi är egentligen vilka ekonomer som helst såvida vi inte får skyhöga betyg eller har extraordinära saker i våra CV:n. De fina jobben kommer gå till de bästa på Handels, trots att alla som kom in hade 20.0 eller 2.0. Och det är det första jobbet som räknas, sedan glömmer de vilken skola man gått på.

Jag är väldigt stolt över att få gå på den här skolan, men jag har inga förväntningar på en kometkarriär efteråt. Allt beror på hur hårt jag kämpar nu. Med denna ödmjukhet vill jag påstå att framtiden aldrig är säkrad för någon, inte ens för dem som läser på Handels. Vi får kämpa precis lika hårt som alla andra.