These is no such thing as a free lunch

I morse åkte jag till skolan för att skriva en tentamen. Framför ekporten stod det bord och på dem vita paket och alla som skulle in fick ett paket. Jag tog ett och frågade vad det var i. Frukost. Vi fick alltså ett paket med frukost sponsrat av Diners Club. Det stod "Lycka till på tentan!". Näringshalten i innehållet kan ifrågasättas (en croissant, juice och ett paket druvsockertabletter) men det var trevligt att få paketet.

Vid det här laget är jag otroligt bortskämd och van vid att få saker gratis från företagen. I höstas började cirkusen med företagspresentationer varje dag i två omgångar, - lunch och middag. Jag gick på det mesta - allt från banker, till konsultföretag. Allt var nytt för mig och jag ville veta vad jag kommer kunna göra efter skolan. Såsmåningom blev jag klokare på vad de olika företagen höll på med och började gå på presentationerna mest för att det var gratis mat och/eller goodiebags. Jag lärde mig också vilka företag som har de bästa presentationerna och fortsatte följa dem på mässor och nya presentationer.

Nu försöker jag koncentrera mig på Marknadsföring II, som jag ska tenta av på onsdag. I ett kapitel i kursboken (Jobberbibeln) går de igenom alternativa "promotional mix-methods". I dessa ingår SP, PR, sponsring mm. Sponsringen är väldigt intressant, tycker jag eftersom jag försöker koppla den teori vi läser till den verklighet jag upplever (föregående inlägg handlade om kundrelationer t ex). Jag blir dock inte klok på vad alla dessa trevliga företag har för mål med att bjuda oss på mat, om de inte är matproducenter, vilket de flesta inte är. Jag har också en stor låda med pennor och en massa andra småsaker som jag har fått under hösten och våren.

Rubriken på det här inlägget är ett citat av Milton Friedman. Jag tror att han menade att ingenting är gratis om man förväntas ge någonting tillbaka som motprestation. Den motprestation jag kan ge företagen är att börja jobba hos dem eller köpa deras produkter antingen som konsument eller B2B.

Maten jag äter idag kommer jag att glömma bort när jag får nästa "gratislunch" och även om jag minns maten så kommer jag vara mer professionnell än att välja vem jag ska jobba hos efter vad de bjöd på när jag gick i skolan. Visst fick de min uppmärksamhet när de annonserade ut sin lunchpresentation, men om inga företag bjöd på mat så skulle jag ha gått och lyssnat på dem i alla fall.

Den enda vettiga förklaringen till överflöden av spons jag kan komma på är konkurrensen. Det är konkurrensen som tvingar de stackars företagen att överträffa varandra i att bjuda oss på saker. Någon började med luncher och några följde efter. Till slut ville ingen gå på en presentation utan "gratis lunch" och det hela snurrade igång. Idag försöker företagen differentiera sig så mycket de kan. Ett bjöd på fin middag på en restaurang och sedan underhållning på kvällen, ett antal företag har bjudit på teaterbiljetter i samband med presentationer och ett företag bjöd på en hel brännbollsturnering, med mat, champagne till vinnarna och till sist en femkamp på Gröna Lund. Jag var med i det vinnande laget, men jag kan inte lova att jag kommer jobba just hos det aktuella företaget.

Jag älskar gratis: luncher, pennor, rakhyvlar, teater, bio, vattenflaskor, nyckelringar, paddlingsäventyr, Henrik Schyffert-show, middagar, badankor, tvättmedel och tygpåsar. Anledningen till att jag kritiskt ifrågasätter motiven bakom allt detta är att jag vill förstå och lära mig för framtiden. Än så länge plockar jag bara russinen ur kakan, men i framtiden kommer jag själv kanske bjuda på kakan. Då vill jag veta vad jag får ut för en gratis lunch.