Forever young?

Nu är det inte många dagar kvar tills jag fyller 18. Det känns inte bra att bli vuxen utan att vara nöjd med man har åstadkommit under de gångna åren av sitt liv. För vad har jag åstadkommit? Jag har inte blivit duktig på någonting som t ex någon fritidssysselsättning, jag har inte gjort något annat än att ha pluggat och jobba helt enkelt. Eller är det efter att man har gått över den fina artonårsgränsen som de stora sakerna ska hända? Jag tror inte det. Det känns som om jag har missat 18 år av mitt liv. Just nu är jag en person som vet allt om ingenting och ingenting om allting (en typisk akademisk kliché).

Frihet - ordet brukar förknippas med att man fyller 18, men jag undrar vad man ska med den friheten till? Frihet från sina föräldrar och förmyndare i all ära men vilken annan förmånlig och välbehövd frihet kommer när man är vuxen? Gör man inte vad man vill med sitt liv redan när man är 12? För mig kommer friheten när jag ska flytta hemifrån, vilket inte ska göras de närmaste, hur många år det nu är, eftersom jag ska stanna kvar i stan och plugga. Tankarna snurrar kring verkligheten inom de närmaste åren och inte den utopiska friheten som alla firar med en rejäl fylla (och bakfylla) och presenter för tiotals tusen. Jag ska få något jag verkligen velat ha väldigt länge och det är inte frihet, utan en digital systemkamera.