Orlando

Jag sitter just nu och skriver en uppsats om Orlando (Virginia Woolf 1928). Det är en fantastisk bok, en av de bästa jag har läst, men det är svårt att komma till saken i min långa (och något dryga) rapport.

Här är ett litet smakprov:

Orlandos liv är som ett stycke brokigt tyg där mönstret och detaljerna aldrig tycks ta slut. Färgen och strukturen har både mjuka och plötsliga övergångar som om bron mellan händelserna ibland brister och man får hoppa istället. Orlandos livshistoria handlar inte om de händelser som inträffar utan om Orlandos tankar och filosofier. I större delar av boken gör han/hon inget annat än att tänka. Det är häpnadsväckande hur en människas tankar skapar hennes tillvaro.

Om alltså föremålet för ens biografi varken vill älska eller döda, utan bara tänka och fantisera, kan vi bara dra slutsatsen att han eller hon inte är stort bättre än ett lik och lämna henne. – s 179

Jag har försökt att fokusera på feminismen i romanen men det svårt att hålla sig till saken utan att skriva i överflöd om min egen fascination av verket.