Drömmar

Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Jag är i stort sett nihilist, men drömmar är jag helt svag för. Nu pratar jag inte om dagdrömmar om framtiden utan om dessa, ofta underliga, drömmar man har minuterna innan man vaknar. Anledningen till att jag kom att tänka på drömmar nu är att jag hade en dröm (som jag kom ihåg någorlunda) i morse precis innan mobilen började tjuta ut alarmsignalen. Jag mindes delar av drömmen och återberättade den för mamma vid frukosten, men nu har den helt flugit ur huvudet. Kanske inte var något viktigt i alla fall, eller så framkallade drömmen inte särkilt starka känslor hos mig för att jag skulle lägga den på minnet.

Under mitt korta liv har jag haft många konstiga drömmar och jag kan bara erinra mig om en liten bråkdel av dem. Drömmer jag något fantastiskt och kommer ihåg det, så lovar jag att skriva ner det.

Fantastisk, ett ord som beskriver en dimension av min drömvärld. Jag drömmer om saker som är helt nya för mig och som jag aldrig tidigare har upplevt, jag lägger märke till små detaljer i mina drömmar och alla känslor är som på riktigt, till och med känslan av att inte existera!
Tyvärr har jag lätt luciditet när jag drömmer, vilket innebär att jag inte är särskilt medveten om att jag drömmer när jag drömmer. Det får jag reda på först när jag vaknar.
Det här är nog inget unikt, tvärtom, jag tror att folk har ännu livligare drömliv än jag, men detta är så personligt att man knappt kan hjälpa att man blir överväldigad av sina egna drömmar.

Det finns drömtydare, siare, drömlexikon och drömfångare; allt man kan och inte kan tänka sig. Det är en slags makt att kunna styra, tolka och återskapa drömmar. Symboliken är övertydlig i drömmar enligt vissa. Man kan utan hjälpmedel förstå vad varje sak i drömmen betyder och för den late (eller den dumme?) finns det tegelstenar att slå upp detaljer i.

Jag vill gärna behålla mystiken kring mina drömmar, tolka dem, men inte fullt ut. Det beskyddar mig från insikt i mindre önskvärda egenskaper hos mig själv eller händelser jag kan råka ut för. Trots mina goda självkänsla, vet jag inte hur jag agerar i nya situationer och kan bara göra okvalificerade gissningar för att glorifiera mitt ego.

Vissa drömmar vill man inte att någon ska ta reda på, aldrig någonsin. Är man obenägen att styra sina drömmar, vilket de flesta av oss är, kan man inte hindra vissa saker från att komma upp till ytan.
Problemet är att jag ofta talar i sömnen. Det kan bli riktigt pinsamt att höra vad man mumlade i sömnen när man själv inte har den blekaste aning om vad man drömde om. Som tur är har ingen hört mig säga hela meningar utan bara ord. Ibland har jag gråtit.
Ok, dags att sluta drömma och börja plugga psykologi!