Jag har blivit poetisk igen. Löjligt kommer vissa tycka, andra kommer att uppskatta det.
Dikten är de ord jag aldrig vågar säga till en speciell person.
Jag behövde ingen tid
För att förstå känslan
En omedelbar inre strid
Slog sönder rädslan
Muren föll, med du stod kvar
Ditt liv var redan fullt
Jag behöver inget svar
Liksom du ej söker guld
I min värld finns det ingenting värre än att känna skam. Jag skäms oftast över mina känslor om någon får reda på dem. Det är som om jag förbjuder mig själv att ta för mig och våga ta ett steg.
2 kommentarer:
men alltså.. kärlek får många att skriva poesi, speciellt olycklig sådan. men se det från den ljusa sidan: hade det inte funnits olycklig kärlek, hade det inte funnits genialiska dikter och poeter.. tänk, du kanske blir en av dem ;)
Du har rätt.
Dikter är löjliga även om jag inte kan motstå frestelsen ibland.
Skicka en kommentar