Ett litet drama

"Jag ska ta livet av mig", sa en snyftande kvinna med gäll röst. Jag stod mitt på Storgatan, vid Speakers Corner och såg, för första gånger i mitt liv, ett par som bråkar offentligt. Kvinnan såg motbjudande ut. Hon hade tajta kläder som följde hennes feta kropp i varenda valk. Håret hade en sliten färg av rost. Mannen var stiligt klädd, men så ut att vara yngre än hon, trots sitt gråa hår. Han talade lågmält och försökte ursäkta sig för någonting. Jag gick närmare och lyssnade. "Jag blir så himla besviken...Du skämmer ut mig...gör mig löjlig", sa hon, men mer än så uppfattade jag inte.

Jag har sett mycket bråk under mitt liv, hört om självmord och allt det där om att skämma ut folk. Men aldrig har jag känt mig så kall som idag. Jag visste inte vad som hade hänt, men det jag hörde räckte. De förtjänar varandra, tänkte jag. Hon som ställde till scener och han som inte låtsades om henne. Han kanske hade varit otrogen mot henne, vad vet jag. Eller så krävde hon ständig uppmärksamhet av honom. Jag vet inte om jag vill veta.

Är man upprörd bryr man sig inte om omständigheterna, men att gå till sådana ytterligheter som jag fick se idag känns rätt banalt. Det är nog bäst att hålla sina kärleksbekymmer bakom tegelväggar och panelgardiner och inte på Speakers Corner.