Student 2008

Sådär! 9 års grundskola och 3 år på gymnasiet avklarade. Det känns varken overkligt eller tråkigt att sluta. Jag grät inte ens. Funderade vad det är för fel på mig egentligen, men sedan insåg jag att alla inte har samma känslor för det här. För dem som inte har gjort upp planer för framtiden kan det kännas lite tomt nu, när den trygga tillvaron v har haft tar slut. Jag vet vad jag ska göra och blickar framåt istället för att bli sentimental.

Dagen D gick väldigt bra. Kunde inte sova natten innan och vaknade med huvudvärk, men det gick över när champagnen öppnades till frukost. Det regnade ute, så vi gick in till internatet och drack duktigt till oljudet från allas tutor och studentsång, som mest påminde om dryckesvisor. Sedan var det slut på kalaset ett tag. Vi blev fotograferade och marscherade i väg till kyrkan. Där bjöds det diverse tal, psalmer och en prisutdelning. När Gustaf (skolans grundare) läste upp motiveringen för 'bästa akademiska prestation' och nämnde 2850 poäng, dubbla moderna språk och matte D förstod jag att det var jag. Jag fick gå upp och hämta diplomet och krama om Gustaf. För bara några månader sedan hade jag spelat hans roll i Cabarén och drivit rätt hårt med honom. Han satt i första raden, rakt framför mig! Någon gång ska jag lägga upp klippet på Youtube. Hursomhelst är jag oerhört stolt över mig själv och det jag har åstadkommit under mina tre år på gymnasiet.

Efter kyrkan var det fotografering - igen. Sedan mösspåtagning (här har vi alltså redan tagit studenten). Studentlunchen var en mycket trevlig tillställning i matsalen. Maten var god och skolan bjöd t.o.m. på mousserande vin. Både lärare och elever hade förberett underhållning. Det hela drog ut på tiden rejält. Utsparken var planerad kl 14, men vi kom ut 14.30. Vi var väntade i alla fall. Efter att ha kramat alla tusen gånger, posat för alla kameror och fått en massa blommor körde mamma hem mig. Jag kände inte för att åka Eriksgata och skrika mig hes. Dessutom åkte jag i en stängd bil. Väl hemma fixade vi maten, dukningen och drinkarna. Gästerna droppade in lite när som, men ingen av mina vänner stannade hela kvällen. De skulle på andra fester, of course.

Så nu är det över. Och jag är faktiskt inte bitter, tvärtom. Jag är lycklig över den nyvunna friheten, över mina betyg, som ska ta mig vidare, och över att sommaren är här.

You'll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You'll forget the sun in his jealous sky
As we walk in the fields of gold