I söndags flyttade jag till Stockholm och det är här jag befinner mig just nu. Dock inte mentalt. Hursomhelst är jag väldigt splittrad och vet inte vad jag vill just nu. Det kan knappast bli svårare än såhär. Jag är ny här och därmed rätt ensam. Dessutom hyr jag rum i en villa och det finns inga studenter i närheten. Mitt rum ser ut som en kyrka, jag får inte göra vad jag vill här (står detaljerat på kontraktet) och det bor tvestjärtar i duschen. I-landsproblem, ja. Alla andra har det så mycket värre eller tusen gånger bättre. Vissa vet inte vart de ska sova nästa natt medan andra har 400 meter till skolan och bor i "speciella lägenheter som bara är för Handelsstudenter".
Uppropet och introt gick bra, alla är snälla och hjälpsamma och det är spännande saker på gång. Jag vill plugga där, men jag vill inte hamna utanför bara för att jag inte är intresserad av att supa. Igår (måndag alltså) festade folk hur hårt som helst, som om de hade pluggat 24/7 innan (för att få 20.0) och nu gick de loss totalt. Jag åkte hem efter en förfest (som egentligen motsvarar en efterfest om man mäter promillehalten). Och det känns som att det kommer vara såhär varje dag i några veckor framöver +varje helg under terminen. Well, de tröstade mig med att jag var välkommen i alla fall. Säkert.
Under gårdagen hände en massa spännade saker, vi hade en rundvandring på skolan, det fanns fejkmänniskor med i gruppen (en prins från Dubai med livvakt från UD tex), åt god mat, lärde känna varandra och våra föräldrar litegrand. Alla hittade på en alliteration till sitt namn i form av ett djur och jag blev jordekorren Julia. Mycket trevligt, som sagt.
Varför är jag då splittrad? Handels är värt att kämpa för, men jag vet inte om jag verkligen vill nu när jag har kommit in. Hade jag haft kontakter här, eller varit rik eller varit tvestjärt hade det nog gått vägen. Jag hade haft en bra grund att stå på, ett hem som jag känner mig trygg i och där jag bestämmer allt. Nu vill jag bara hem och glömma allt, men om jag lämnar skolan nu blir jag portad resten av livet. HELP.
Jordekorren Julia och tvestjärtarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag stödjer dig på alla sätt oavsett; det hoppas jag du vet.
-Kämpa på!
Hej Julia, har precis hittat din blogg så tänkte kommentera lite =)
Min första tanke var att jag tycker du ska låta det ta lite tid. Det är nog väldigt lätt att se alla som en klump i början och du kanske inte sett de personer som är lite mer som du. De som inte heller gilla att supa kanske inte ens var där? Jag minns första kvällen på min nollning, ringde hem och grät typ och sa att alla tjejer bara var dumma blondiner, då jag träffat kanske 4-5 tjejer varav dom flesta faktiskt hoppat av nu. Det är nog mycket fest och så på hansels, men tänk på att huvudsaken är utblindningen och där lär du ju vara minsta lika bra som alla andra. Sen har man väl sju år på sig att bli klar på handels? Då skulle du ju faktsikt kunna ta stuideupphåll ett år och hoppa på med ett nytt gäng nästa år om du inte trivs i din klass.
Vad det gäller boende kan det ju faktiskt bara blir bättre (gud vad hurtigt det låter då). jag vet att det är svårt i sthlm, men du är ju faktiskt inte fast där. Står du i kö till nått studentboende? Att bo på korridor är ju dessutom ett bra sätt att lära känna folk, jag bodde på korridor mitt första år och då lärde jag känna många utanför skolan, det tyckte jag var skönt som omväxling.
Förresten kommer jag förbi sthlm lite nästa vecka, så om du fortfarande är lika ensam kan du få träffa mig, hur som helst kan du alltid lägga till mig på msn om du vill: kentidiiot@hotmail.com
Skicka en kommentar