Efter påtryckningar från flera håll publicerar jag återigen det här inlägget. Observera att jag inte pekar ut någon, utan diskuterar stereotyper. Roligt att ni läser vad jag skriver förresten! =)
Vad är det som gör att vissa får fler fiskar på kroken än andra? Jag pratar om att vara populär och åtråvärd av många. Varför är det oftast matchokillarna, som byter tjej varje helg och som egentligen borde betraktas som svin, som är populärast? För det är de, det är bevisat! Läs artikeln Bad guys really do get the most girls i New Scientist.
Stereotypen för en populär kille: cool, matcho, egoist, hunk, festprisse, oseriös, humoristisk
Jag kan förstå att en kille är mer åtråvärd om han syns tillsammans med en tjej. Det är ju ett tecken på att han har något tilldragande som har fångat tjejen. Dessutom är det lite spännande att önska sig något som är svårt att få (han är ju redan upptagen!). Men om man ser samma kille tillsammans med en ny tjej oftare än man hinner blinka är det knappast mer tilldragande, tycker jag. Att andra dras till sådana killar kan varken bero på rationellt tänkande eller kärlek. Vad finns där att uppskatta och vad finns där att älska? Killen struntar uppenbarligen i tjejerna så fort han tröttnat på att ligga med dem och dumpar dem som sur mjölk.
Stereotypen för en helyllekille: snäll, blyg, hemtam, allvarlig, smart, arbetsam, trogen
Det är inte särskilt spännande med en helyllekille, inte på nära håll. Han är snäll och blyg och framförallt väldigt seriös och mogen. Han städar, lagar mat, tvättar och stryker kläder alldeles själv. Han är sin egen hemmafru. Den här typen av kille är det svårt att bli störtförälskad i. Det kanske kommer med tiden. Han kommer att satsa mycket tid och känslor på ett seriöst förhållande. Egentligen är han i det närmaste en perfekt partner, kärlek tills döden skiljer er åt! Det är han som borde vara den populära, men som sagt så är inte fallet. Om inte kärlek från första ögonkastet är möjlig borde det rationella tänkandet ta vid. Gör det det? Nej! En snäll kille ses som en kompis och inte som en eventuell partner.
Det är väldigt dumt att utsätta sig för uppenbara risker genom att bli ihop med en matchokille, även om det spännande för stunden. Men kärleken är inte rationell och dessutom blind. Som i det ryska ordspråket "Kärleken är ond, du skulle även älska ett svin". Jag har också för mig att det finns statistik på att de män som misshandlar sina fruar oftast blir förlåtna. Så var går gränsen, tjejer? Det borde vara lagom (åh vad svenskt...) med en busig och snäll kille. Finns det sådana? Kan man ringa eniro (de som vet allt) och få numret till en?
/POPULÄR/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Är livet så orättvist?
När jag läste frökens inlägg om popularitet väcktes många känslor, en del väldigt subjektiva i detta fallet; däribland ilska, avundsjuka och orättvisa. Jag har personligen varit på båda sidor av resonemanget i mitt liv men anses nog nu vara ytterst välordnad och seriös numera, och då har jag visst också blivit en förlorare som är svår att älska…
Dock inser jag efter lite eftertanke att de ”fjortisar” (begreppet ska här ses som ett mentalttillstånd och inte en ålder) som är så osäkra, omogna, oerfarna och tror på en ”sannkärlek” (ett annat begrepp som bör ifrågasättas rent generellt) med någon som råkar vara spännande för han ligger med många, är snygg, farlig och så efterbliven att han inte kan stryka skulle vara nått att bli avundsjuk på?
Dessa så kallade farliga killarna är ytterst osäkra med sig själva i många fall misstänker jag och då även dåliga och osäkra på mer än att stryka om ni förstår vad jag syftar på? En handledare jag hade på en större uppsats i psykologi sa till mig för ett par år sedan att 99% av alla dessa killar är små osäkra pojkar innerst inne och framförallt då de är ensamma. Och av dessa mer farliga män/killar som till och med slår sina tjejer utöver att behandla dem som skit ska jag inte ens beröra här för det gör mig arg på riktigt. I vilket fall verkar vissa tjejer behöva gå igenom en period med dessa för att få bekräftelse eller liknande innan de inser vad livet går ut på och vad som är viktigt.
Så mitt resonemang lyder som följer: vill en tjej inte ha en kille som ärligt älskar dem, ger dem presenter, lagar mat åt dem, kan städa och stryka och bara vill dem väl så förtjänar de den ”populäre” tuffingen istället som på ett sett åtminstone har vett att utnyttja sin ställning och då får ihop det med många snyggingar medan tjejen ifråga är betydligt mer ”blåögd” då hon tror att det kan bli nått äkta av det: – De förtjänar varandra på nått sätt och vi opopulära ska inte bli ledsna. -Vi vinner i längden!
Skicka en kommentar